Poesi
Maria Jönsson
Versus
Ellerströms förlag
Det är inte bara människan som har det svårt – även gudarna behöver rådgivning i Maria Jönssons stundtals morbida omtagningar av de grekiska myterna. Känsliga läsare varnas.
I den första av tre sviter lider kung Erysichtons dotter Triopeis av självsvält. Efter att ha prostituerats av sin egen far för att finansiera hans matmissbruk blir hon till slut tvungen att bevittna hur han äter upp sig själv: "Med bortvänd kropp och själ jag tvingades/ att höra hur han började att äta/ sitt kött och hår och alla sina naglar/ och ben och hud och sina muskler med./ Jag tänkte att jag aldrig kommer kunna/ en enda smula mer få ner./ Jag tänkte att jag aldrig kommer kunna/ förlåta gudarna för det som sker."
"Versus" är skickligt uppbyggd av lyrikens mer klassiska former, men språket skuggas något av sin egen resta koloss till mytologi och tappar ibland stringens vid utbrytningsförsöken i den andra sviten. Maria Jönssons debut imponerar dock stort, särskilt i den avslutande sonettkransen där en åldrad kvinna står med ena benet in i demensen vänd mot minnets titan och ber om nåd. I guden finner den döende inget bot, utan kanske vida bättre för mänskligheten – vänskap och tröst: "Jag frågar dig, titan, ska allt försvinna?/ Det tomma i mig river det jag byggt./ Jag ville leva, vinna, ville brinna,/ försvara alla minnen, åldras tryggt."