Biografi/Musik
Titel: Elvis
Visas på: Bio
I rollerna: Austin Butler, Tom Hanks, Olivia DeJonge
Regi: Baz Luhrmann
Speltid: 159 min
Betyg: 4
Hur berättar man historien om Elvis Presley så att den känns helt ny? Svaret är enkelt: man berättar den genom musiken. Baz Luhrmann, som har legat lågt sedan "The great Gatsby" (2013), har gjort en musikalisk mastodontfilm om kungen av rock 'n' roll – och den är gjord med kärlek och respekt.
"Elvis" handlar om relationen mellan Elvis (fenomenal Austin Butler) och hans mystiske manager (Tom Hanks i tjockisdräkt och med holländsk brytning) som gång på gång blåser Elvis. Hanks rollfigur för ordet och är en perfekt antagonist, ty det dunkande hjärtat i "Elvis" är historien om hur artisten gång på gång trotsar den diaboliske lögnhalsens vilja och sätter musiken främst – till dess att fotbojan gör sig påmind.
"Elvis" bjuder på schvungfulla rekonstruktioner av Elvis mest kända framträdanden, från de första spelningarna på 1950-talet till comebacken 1968 med en tv-special och den första Las Vegas-showen. Självklart blir det också pimpade, anakronistiska versioner av Elvis låtar, snabba klipp, överdrivna miljöer och bombastiska scener med hundratals statister, men annars vore det ju inte en Baz Luhrmann-film.
Självklart är filmen också för lång, trots att många delar av Elvis problematiska liv inte ens hintas i Luhrmanns tillrättalagda idolporträtt. Berättelsen hinner tappa bort sig flera gånger, förlora i styrka och hemfalla till standardbiografi. Men det beundravärda är att den gång på gång lyckas ta nya tag, arbeta upp en puls och återigen få med sig publiken – lite som Elvis själv lyckades göra under sin ojämna karriär.
Vad tog död på Elvis? Vissa säger att det var missbruket, andra säger att det var hans manager. "Elvis" må vara managern Tom Parkers "utan mig, ingen Elvis"-berättelse, men trots att perspektivet är Parkers kan han knappast avskrivas som misstänkt. Däremot pekar filmen ut en tredje mördare: fansen, eller rättare sagt Elvis kärlek till fansen. Vad var det annars som fick honom att gå upp på scen kväll efter kväll?
"Elvis" är den typ av film där man redan från början vet att hjälten dör på slutet, ändå känns Elvis Presley mer levande än på länge när eftertexterna börjar rulla. Elvis lever – tack vare en Austin Butler som blir ett med sin rollfigur och en Baz Luhrmann som gör sin bästa film sedan "Romeo & Julia" (1996).