Poesi
Hanna Rajs Lara
Under mÄnen
Albert Bonniers förlag
Hanna Rajs Lara stod för en av de senaste Ă„rens mest infallsrika diktdebuter â "Armarna" (2018). Jag hade kunnat skriva nyskapande, men det hade varit att förringa den tradition som hon skriver in sig i. Hennes dikter, Ă€ven de som Ă€r skrivna pĂ„ digitalt vis med förkortningar och utan versaler, ekar av poeter som Marina Tsvetajeva och Gunnar Ekelöf.
Nya boken Ă€r en upprorisk, sjĂ€lvsĂ€ker och tonsĂ€ker samling. Den rör sig mellan det till synes enkla â kĂ€rleken, relationen till morförĂ€ldrarna, en hotellvistelse â och det dunklare, inte minst i de passager som handlar om hennes judiska bakgrund. Bokens "hit", om man nu kan tala om det i poesi, Ă€r en ironisk uppgörelse med de antisemitiska myter som sprids i sĂ„ mĂ„nga sammanhang, de som pĂ„ ett paradoxalt vis försöker beskylla judendomen för precis allt: "vi Ă€r bleka globalister / vi Ă€r fega sionister / pĂ„ nĂ„t sĂ€tt Ă€r vi socialister /och samtidigt vĂ€rldens kapitalister".
Dikten Ă€r sĂ„ enkel och samtidigt sĂ„ smart att den bara rinner över sidan. Rajs Lara skriver rappt och humoristiskt, pĂ„ rim nĂ€r hon önskar och utan nĂ€r det passar bĂ€ttre â hon skriver med tempo. Det Ă€r ibland spelat naivt, med huvudet pĂ„ sned, men naiviteten slĂ„r ofta emot nĂ„got hĂ„rt. Som i dikten "Vilken dag": "jag har byggt om köket idag / brĂ€nde mig ordentligt idag / [...] 10 oktober 1941 var en dag / morbror andrej skrev till jelena, hustrun sin / 'ta hand om dig och barnen / med mig gĂ„r det som gud vill'".