Trotsig kaddish som håller död vän vid liv för alltid

Roman

Hanna Rajs

Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn

Albert Bonniers förlag

Ofta knyter vi sorg till släktband och familj och stänger därmed ute en lång rad av människor som var viktiga för oss. Det är ett tragiskt förminskande av en människas liv. Niklas Rådström har i boken "En handfull regn" (2007) berättat om ungdomens vän som tog sitt liv och lämnade författaren kvar med alla frågor om vänskap och död. Poeten Hanna Rajs romandebuterar nu med en bok på samma tragiska tema, men med en eller två generationers avstånd till Rådström.

Ungdomsvännen Cristina, egensinnig, finurlig och insiktsfull, men som bränner ljuset i båda ändarna och som aldrig lyckas hantera livet – romanen handlar om henne. Cristina är den som å ena sidan vidgar Hannas värld i tonåren, men också den som Hanna får rädda vid flera tillfällen, tills det en dag inte längre går.

Minnen, skuld, ilska och frågor dröjer sig kvar. Tio år senare skriver Hanna nu om vännen, om sig själv och deras relation. Cristinas föräldrar skuldbelade sin dotters vänner efter hennes död och ville hålla dem utanför. För Hannas judiska tillhörighet blir det så märkligt med den abstrakta minneslunden där minnen fort suddas ut eller fysiskt plockas bort. Hon är van att lägga en sten på en grav för att minnas för alltid. "Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn" är en trotsig kaddish, den sörjandes bön som både håller Cristina vid liv och accepterar hennes död.

Hanna Rajs skriver med ett flödande och intensivt språk som inte ger sig tid för versaler. Emellanåt stannar hon dock upp, tittar på sina egna ord och överraskas av dem. Det är lika mycket en dialog med Cristina som inte längre finns som det är med den egna texten. Ibland har jag svårt för författare som i romaner samtidigt reflekterar över sitt eget skrivande. Här fungerar det dock annorlunda. Allt finns där som redskap för att förstå – även de egna orden.

Författaren lär mig mycket om sorgen efter den som har tagit sitt liv. Här finns skulden, som inte alltid kan viftas bort, och ilskan över vänner som använder Hanna som ett slags hubb för att koppla upp sig med sina egna känslor och tankar. Cristina är och förblir en obesvarad fråga i boken. Det viktiga är hur Hanna skriver samman henne med sitt eget liv. Det är i relationen till Hanna som Cristina blir sedd och förklarad, och det är också där hon blir bevarad och sörjd.