Julshow
The Christmas Feeling
Peter Asplund Big Band och Claes Crona trio.
Sångsolister: Isabella Lundgren, Vivian Buczek och Anna Jalkéus.
Thomas Arena, Strängnäs
Som alltid när Peter Asplund är i farten vankas det jazz av olika schatteringar. Den här gången med julen som bärande tema. Sedan 2013 har Asplund farit land och rike runt med sin juljazzshow extra allt, där han handplockat några av landets främsta blåsare till sitt storband. Med sig har han också tre sångerskor och så showens rytmiska ryggrad Claes Crona trio.
Det är företrädesvis julklassiker från den amerikanska repertoaren som uppförs och Asplund själv får spela ut alla sina våta drömmar om att vara en riktig crooner i samma stil som Frank Sinatra och Mel Tormé när han äntrar scenen likt en cirkusdirektör iförd knallröd sammetskavaj.
Som showens stabila bjälklag ligger Asplunds platta "The Christmas Feeling" och den jazziga tonen sätts omedelbart vid en inledande instrumentalversion av "Welcome Yule".
Efter det följer en nära tre timmar lång närmast översockrad julshow med totalt 24 musiknummer. Några av numren sticker särskilt ut, ett av dem är Julie Andrews-klassikern "My Favourite Things" som sjungs av Isabella Lundgren. Hela hennes glittrande persona påminner närmast om imitatören Jane Horrocks. Lundgren har samma blixtrande förmåga att få fram den där gamla sortens showmanship.
Lätt humoristiska kontraster uppstår då Anna Jalkéus sjunger Irving Berlins odödliga komposition "White Christmas" samtidigt som den svarta regnleran breder ut sig på kullarna utanför Thomas Arena. Men det är en cool och vingligt jazzig version av klassikern som framförs med Asplund på trumpet.
Peter Asplund är över huvud taget duktig på att släppa fram alla musiker i hela ensemblen, han stortrivs i rollen som falskt blygsam ciceron som låtsas att han inte vill stå i centrum.
Efter pausen kommer ett block där Anna Jalkéus spelar harpa och sjunger, bland annat en märkligt bra version av Whams vemodiga jullåt "Last Christmas", ommöblerad till oigenkännlighet.
Men kvällens stora höjdpunkt måste ändå vara då altsaxofonisten Magnus Blom uppbackad av hela storbandet lirar ledmotivet till Karl Bertil Jonssons julafton. Då smälter hela den amerikanska röran samman och den svenska julen framstår som det starkaste alternativet.