Musik
Sharon Dyall och Sandviken Big Band
Munktellmuseet, Eskilstuna
Sandviken Big Band består av 18 högkompetenta musiker med blåset i centrum, som sig bör. Sången sköttes av välkända Sharon Dyall, en mångsidig artist som rör sig ledigt och fritt likt en vätska mellan de mest skilda genrer, från jazz till musikal.
Gamla Gershwin-örhänget ”They Can’t Take That Away From Me” ljuder fint under kristallkronan, “Come Rain Or Come Shine” blir till ett sävligt dramatiskt stycke där Dyall visar en sångteknik som gränsar till skådespeleri.
Första riktiga höjdaren är femte låten, Joseph Hensons swing-svängiga ”33 West”, där Dyall står på paus medan storbandet brakar på med fin New York-känsla. Det är svindlande storstadsjazz ekandes av höga betongskyskrapor och rökpyrande brunnslock. Saxofonisten Tomas Backman växlar över till klarinett och ger oss ett rödbrusigt solo med åderbultande tinningar.
Och det är här någonstans jag upptäcker att estraden faktiskt inte är stor nog för alla i bandet. Vid sidan om, halvt gömda bakom en palm, sitter pianisten och en nödtorftigt dold gitarrist. ”Save Your Love For Me” ger dock pianisten Thomas Jutterström rejält med revansch via ett 60-talssvängigt elpiano-sound.
Den låten plus gamla Dinah Washington-klassikern ”You Let My Love Grow Cold” visar sig vara resultat av Sharon Dyalls grävande i pappas skivback som barn. Ingen dålig musikalisk uppfostran. Och som Dyall gör dessa nummer! Makalöst bra.
Men frågan är om inte flera av låtarna mot slutet ändå höjer tempen på konserten ytterligare? Ännu en Gershwin-dänga, ”Slap That Bass”, lyckas få fram den där totalt jämlika känslan som bara större orkestrar brukar kunna uppamma, då alla jobbar ihop utan att förhäva sig i några solon, då allt strålar samman till en enda massiv ljudvägg.
I ”Georgia On My Mind”, med sitt sömniga orgelvibrato, sina trumvispar och stillsamt bullrande bas, är det mest den förträffliga rytmsektionen som kompar Dyall. Emellanåt skjuter hela bandet loss, vaknar till som ur en slummer med öronbedövande dån.
Kvällens största ögonblick levereras som sista ordinarie nummer, Stevie Wonders 70-talshit ”Signed, Sealed, Delivered”. En fullständigt bländande ösig souldänga som tar publiken med storm.
Med ”The Glory of Love” beseglar slutligen Sharon Dyall jazzklubbens 40-årsfirande och vi kan blicka tillbaka på ett jubileumsår som faktiskt heter duga.