Musik

Armékårens kammarmusikgrupp

Rikssalen

Gripsholms slott

Kanske ska man se en konsert som denna som en pedagogisk uppvisning av kårens olika klang- och spelmöjligheter, för att visa att man inte bara spelar marscher.

En serenad av Max Reger och en tredelad svit, kallad "Sonatin" av Richard Strauss, visade omedelbart på orkesterns virtuost briljanta blåsarprofiler.

Regers Serenad", mångtonig och brokig, bitvis stökig och fylld av mångfalden av teman och uppslag. Kanske är den musiken roligare att spela än att lyssna på ?

Strauss "Sonatin", skriven av en åldrig tonsättare med sin karriär bakom sig, där eviga modulationer och melodiuppslag tävlar om plats på notpapperet, där muntra musikanter trängs med varandra om att berätta sina historier, där käcka fanfarer knackar på eller där överraskande briljanta passager forsar fram utan att egentligen övertyga lyssnaren om vad det är som händer i musiken. Strauss var en mångpratig herre de sista åren, och den som hört hans operor känner lätt igen en del teman som generöst kastas in i denna kammarmusik.

Intressantast blev tveklöst ett litet adagio av Mozart, troligen ett tillfällighetsverk till något frimurartillfälle. Mozart skrev stycket för två klarinetter, ett bassethorn (en slags altklarinett) och två basklarinetter. Orkesterns fem klarinettister kreerade detta opus med den äran och lät de mozartska klangerna ljuda med en elegant, tidlös finess.

Såväl dirigent som musiker serverade ett mästarspel av en tekniskt mycket krävande musik.