Sympati för Australiens värsta massmördare

Drama

Titel: Nitram

Visas på: Bio

I rollerna: Caleb Landry Jones, Judy Davis, Anthony La Paglia

Regi: Justin Kurzel

Speltid: 112 min

Betyg: 3

En fortfarande ung – men i sammanhanget alldeles för gammal – man står i sina föräldrars villaträdgård i en australiensisk småstad och skjuter av smällare. Han är ovårdad, med långt flottigt hår och smutsiga hängselbyxor, ansiktet slappt och blicken fjärran. Allt han gör och säger blir liksom lite fel, lite apart. Omvärldens dom har också varit hård mot Nitram – Martin baklänges – som är ensam och utstött, utlämnad till en turbulent samvaro med sina föräldrar. Men det är samtidigt svårt att klandra den som skyggar undan för hans lynnighet och våldsamma vredesutbrott.

Unga män som dessa är inte särskilt ovanliga, men just Nitram kom att bli en mördare. Filmen är nämligen baserad på massakern vid Port Arthur 1996, den värsta masskjutningen i Australiens historia.

Sedan Gus Van Sants Columbine-skildring "Elephant" (2003) har vi sett ett antal liknande filmer om verkliga skjutningar, verk som av förståeliga skäl har blivit kontroversiella. Särskilt när de som i fallet "Nitram" följer gärningsmannen så nära att någon form av identifikation eller sympati blir oundviklig.

Caleb Landry Jones går helt upp i sin roll och skapar ett påtagligt fylligt porträtt; ömkansvärt och skrämmande, men inte utan inslag av charm och lekfullhet. Inte minst i umgänget med den excentriska Helen – en stormrik, operettälskande arvtagerska – som tillsammans med sina dussintalet hundar blir en tillfällig flyktväg undan Judy Davis kvävande kyliga modersgestalt i hemmet.

Trots att utgången är given antyder filmen att saker och ting hade kunnat sluta annorlunda. Samtidigt som mördarens psykiska problem är uppenbara, presenteras aldrig en enskild förklaring till de blodisande gärningarna. Själva våldsimpulsen framstår som kaotisk, irrationell och fruktansvärd.

Att filmen ändå har ett ärende blir tydligt i skildringen av hur enkelt denna uppenbart instabila person kunde få tag i tunga, halvautomatiska vapen, något som förstärks av sluttexternas information om australiensisk vapenlagstiftning. "Nitram" tvingar oss att konfrontera en mörk avgrund i vår civilisation, och lämnar sin publik med en bedövande känsla av förstämning. Om det är en kvalitet eller inte, det får nog vara upp till var och en att avgöra.