Det var fullsatt i Lokomotivet när Magnus Carlson från Weeping Willows gästade Eskilstuna symfoniorkester på lördagen.
Eskilstuna symfoniorkester fyller 100 år i år, vilket firas hela 2022 med konserter med lite extra guldkant. Lördagskvällens föreställning "Soul" med bland andra Weeping Willows-sångaren Magnus Carlson som solist, får nog betraktas som höjdpunkten under jubileumsåret, inte minst sett till publikintresset.
Idén bakom konserten är genialisk. Att bara bjuda in den folkkäre Magnus Carlson att sjunga soullåtar tillsammans med orkestern hade varit smart. Men här hade man skapat ett program där flera lokala artister medverkade som solister, vilket gjorde att konserten fick en stark lokal förankring. Det blev helt enkelt mysigt och en känsla av sammanhang och kontinuitet spred sig i Lokomotivet.
Eskilstuna symfoniorkester fyller hundra år i år och lördagens konsert på temat "Soul" var en del i jubileumsfirandet.
Med drygt 80 personer på scenen och en lokal som har formen av en skokartong (för storlek 47) blir det minst sagt en utmaning för artisterna att alstra den stämning som gör att man inte kan sitta still utan bara vill ge sig hän.
Den här kvällen blev det lite mer i stil med Hootenanny singers på en hembygdsgård än James Brown på en rökig och stökig nattklubb.
Andra trion, som utgörs av Josephine Thunell, Hanna Jarl och Emma-Karin Maurin, stod för sången i första delen av programmet. Trion körade också åt Magnus Carlsson.
Konserten inleddes av orkestern som spelade "Fanfara Anniversario" – Eskilstuna symfoniorkesters alldeles egna jubileumsfanfar komponerad av Niclas Ericson. Sedan var det dags för Andra trion, en vokalgrupp på tre personer från Eskilstuna – Emma-Karin Maurin, Josephine Thunell och Hanna Jarl. Gruppen hade gjort en vid tolkning av begreppet "soul" och framförde egna arrangemang av låtar som Lennon/McCartneys "Eleanor Rigby" och Kate Bush's "Running up that hill (Make a deal with God)". Trion fungerade också som kör åt aftonens huvudsolist, Magnus Carlson.
Magnus Carlson sjöng bland annat låtar av Smokey Robinson.
När symfoniorkestrar ska spela musik ur populärmusikens kataloger är det inte bara att köra låtar man känner för. Det krävs att musiken arrangeras för orkester och att alla olika stämmor har sina egna noter. Det är alltså ingen man snyter ur näsan hur som helst. Därför blir urvalet av låtar begränsat när ma ska skapa konserter av det här slaget.
Magnus Carlson, som dels har en karriär som soulsångare och har arbetat med många olika symfoniorkestrar genom åren har såklart en repertoar som fungerar utmärkt i sammanhanget. Låtar som Smokey Robinsons "The tracks of my tears" och hans svenska version av "Beggin'" (som senast blev en världshit med Måneskin), varvades med mer publikfriande sånger som "Eternal love".
Hans röst, närvaro och rättframma sätt att möta publiken bidrog starkt till att ytterligare stärka den varma stämningen.
Det som däremot var tråkigt var att en del av de medverkande solisterna nästan helt kom bort. För att skapa ett souligt sväng och bidra ett coolt retrosound medverkade hammondorganisten Patrik Kolar med band i föreställningen. Förutom Kolar bestod bandet av bland andra Calle Lindencrantz på trummor, Caroline Engvall på slagverk och Adam Nätt på elbas.
Bandet var omistligt i konserten, men hade placerats långt bak på scenen, inklämda mellan blåssektionen och en vägg. Den visuella kontakten mellan band och sångare blev noll, liksom den mellan band och publik.
Här hade man kanske kunnat tänka om när man riggade inför föreställningen – men oavsett står det klart att Lokomotivet inte är en optimal scen för ett evenemang som detta, varken när det gäller akustik, utrymmen på scenen eller för publiken.
Eskilstuna behöver en ny, ändamålsenlig konsertlokal.