Sentimental pusseldeckare utan brott

Drama/Deckare

Titel: Flicka och hyacinter

Strömmas hos: SVT Play

I rollerna: Eva Henning, Ulf Palme, Anders Ek

Regi: Hasse Ekman

Speltid: 89 min

"Flicka och hyacinter" (1950) är en sentimental pusseldeckare utan brott à la Orson Welles film "Citizen Kane" – och den enda av regissören Hasse Ekmans femtioelva filmer (komedier, thrillers, dramer, pilotfilmer, beredskapsfilmer och så vidare) som han var helt och hållet nöjd mer. Den här gången nådde Ekman, inte minst tack vare extraordinära skådespelarinsatser, upp till sina höga krav och stora ambitioner.

Eva Henning spelar den mystiska Dagmar Brink, en ung ensam barpianist, som oväntat tar livet av sig efter en fest. Grannen deckarförfattaren och hans fru reklamchefen bestämmer sig för att ta reda på varför. Kanske att den gäckande Alex, vars namn gång på gång dyker upp, sitter inne med lösningen?

Likt "Citizen Kane" består filmen av en ramberättelse och diverse nedslag i Dagmars dramatiska liv, varav den kammarspelsliknande episoden med Henning som huslig musa och Anders Ek som destruktiv konstnär bjuder på den sorgligaste, mest hjärtgripande och vackraste julen i svensk filmhistoria.

Liksom flera av Ekmans bästa verk bygger filmen vagt (väldigt vagt) på en bok av Walter Ljungqvist ("Resande med okänt bagage", en riktigt maffig sommarroman). Glömde jag säga att den dessutom är en tidig hbtqi-film? Och att den sägs vara inspirerad av schlagersångerskan Ulla Billquists självmord?