SolstrÄlarna trÀffar Peter Jöbacks ansikte, han andas lugn och tillförsikt. I dag stÄr han i rampljuset pÄ ett annat vis Àn tidigare. Han har hittat en bÀttre balans, berÀttar han nÀr vi ses en kylig men klar och ljus novemberdag pÄ ett litet ombonat café pÄ VÀrmdö, hans hemtrakter. I örsnibben blÀnker ett litet smycke i form av en pilspets i silver, pÄ huvudet bÀr han en grÄ, stickad mössa.
ââ- Bara att bo sĂ„ hĂ€r ute pĂ„ landet gör att jag har blivit mer harmonisk, mer ett med naturen. Det Ă€r ocksĂ„ i tystnaden som jag har kunnat tĂ€nka efter bĂ€ttre och reflektera över det som varit. Jag har kunnat landa i mig sjĂ€lv och min historia, sĂ€ger han.
Livet har inte alltid varit en lika rofylld plats. Den nya boken "Att bĂ€ra sig sjĂ€lv" rivstartar med det samtal Peter Jöback fĂ„r frĂ„n sin manager Marie, som undrar om ryktena Ă€r sanna â har han köpt droger? Han erkĂ€nner till sist att det stĂ€mmer.
à ret Àr 2006 och Peter Jöbacks liv tar en ny vÀndning.
ââJag tillbringade sex veckor pĂ„ ett behandlingshem utanför London. Vi hade inga mobiltelefoner och det var... sĂ„ skönt. Behandlingen var samtidigt bland det jobbigaste jag varit med om. Men jag kom ut pĂ„ den andra sidan, berĂ€ttar han.
Försökte fly smÀrtan
Terapin pÄ behandlingshemmet blir ocksÄ vÀgen fram till insikten om att han hela tiden har haft en tendens att fly undan frÄn smÀrtpunkterna.
ââSom nĂ€r jag som liten sĂ„g min pappa i bara kalsongerna, med en tompava i handen. Men pappas alkoholism var ingenting det talades högt om, sĂ€ger Peter Jöback och beskriver ett mönster av sopa-under-mattan-beteende som han sjĂ€lv under en period i sitt liv Ă„terupprepade.
Men det Àr inte nÄgon snyfthistoria han vill förmedla, understryker Peter Jöback, han Àr inte ute efter att man ska tycka synd om honom. Han rÀttar till mössan och tar en klunk av sitt kaffe innan han fortsÀtter.
ââOm det Ă€r nĂ„got jag vill sĂ€ga med boken sĂ„ Ă€r det att vi ska bli bĂ€ttre pĂ„ att tala med varandra, i stĂ€llet för att hĂ„lla tyst om saker vi gĂ„r och bĂ€r omkring pĂ„. SĂ„ att man ska kunna stĂ„ för den man Ă€r fullt ut och inte skĂ€mmas. Förhoppningsvis har jag trampat upp en stig Ă„t andra.
Utsattes för övergrepp
En av de starkaste scenerna utspelas i en teaterloge dÀr Peter Jöback som 13-Äring blir utsatt för ett sexuellt övergrepp av en betydligt Àldre man. Men det Àr först senare, i terapin, som han blir medveten om att det faktiskt rör sig om ett övergrepp.
"Att bĂ€ra sig sjĂ€lv" Ă€r ocksĂ„ en berĂ€ttelse om den lĂ„nga resan som den mullige lille pojken, som hĂ„nas för sin övervikt, gör â frĂ„n de allra första teaterstegen till kliven upp pĂ„ de största scenerna i vĂ€rlden.
ââJag har ju haft en enorm karriĂ€r, och har haft modet att sparka upp sĂ„ mĂ„nga dörrar som varit stĂ€ngda. Men tidigare har det varit sĂ„, att sĂ„ fort jag har uppnĂ„tt nĂ„got jag drömt om sĂ„ har det inte rĂ€ckt. Jag har genast kastat mig vidare. Jag var en arbetsnarkoman. I dag har jag verktyg för att kunna handskas bĂ€ttre med tillvaron.
Men sjÀlvbiografin rymmer inte bara de mörka, destruktiva strÄken. HÀr finns ocksÄ de varma och ljusa stunderna i livet, hÀr skildras kÀrleken till maken Oscar och de bÄda döttrarna. För att inte tala om lyckoglimtarna frÄn den omfÄngsrika, över 40 Är lÄnga karriÀren.
Och hur var det egentligen med den dÀr showen pÄ mÄnen?
Det var sommaren 2000. Efter Ànnu en lyckad vÀrldspremiÀr, av "HÀxorna i Eastwick" pÄ Theatre Royal, Drury Lane i West End i London, satt den dÄ 29-Ärige Peter Jöback framför spegeln i sin loge. Och tankarna började gÄ i spinn.
ââJag satt dĂ€r och tĂ€nkte pĂ„ vad jag skulle göra hĂ€rnĂ€st. Broadway kĂ€ndes gjort för dĂ€r hade Ulla Sallert redan varit. Jag mĂ„ste vara först. Det var dĂ„ jag kom pĂ„ att jag â pĂ„ riktigt â ska ha en show pĂ„ mĂ„nen.
Siktar mot nya mÄl
I dag kan Peter Jöback le Ät minnet, men dÄ var det allvar. Det var nÀmligen i den stunden han förstod att han behövde söka hjÀlp, Àven om det skulle dröja ytterligare fem Är innan han gjorde slag i saken. Nu sÀger han sig mÄ bra och smider nya planer, han har ett musikprojekt pÄ gÄng. Och Àven om Peter Jöback inte lÀngre Àr ute efter en mÄnpromenad har han fortfarande siktet instÀllt mot stjÀrnorna.
ââJag skulle vilja göra mer inom i film- och tv-branschen, det skulle verkligen vara spĂ€nnande att utvecklas mer inom det omrĂ„det, sĂ€ger han med ett trosvisst leende.