Amanda Lind och Elwira Pettersson är båda 18 år och går det estetiska dansprogrammet Arts & Performance på St: Eskils gymnasium. De tycker båda att blandningen av dans och klassisk skolteori ger dem bättre förutsättningar att lyckas i vardagen
S:t Eskils gymnasium är det sista i region Sörmland att erbjuda dans som estetisk inriktning i ett högskoleförberedande gymnasieprogram. Efter gymnasiet har eleverna samma förutsättningar som de som valt andra inriktningar än just estetisk att utbilda sig till i princip vad som helst – men till skillnad från de andra eleverna har de ett enormt försprång att vidareutbilda sig inom sitt estetiska val. De elever som väljer att gå vidare inom de estetiska områdena har då med sig en rejäl portfolio från gymnasiet.
Under onsdagen träffade tidningen Amanda Lind och Elwira Pettersson, båda 18 år gamla, tredjeårselever på Arts & Performancelinjen på S:t Eskils. De har funnit en lucka i schemat för att svara på frågor medans deras kurskamrater värmer upp inför dagens danspass. Gruppen gör sig redo att framträda inför publik för första gången sedan pandemins start – nåja, nästan för första gången. Den 18 september hölls en liten, coronaanpassad föreställning av den aktuella föreställningen "Kalejdoskop", men till den var endast dansarnas familjer inbjudna.
Nu hoppas de på att kunna fylla S:t Eskils aulas drygt 400 säten under föreställningen den 28 oktober.
Under Cathrin Winges ledning förbereder sig danseleverna på St: Eskils just nu på att förbereda sig för att uppträda inför publik för första gången sedan pandemins start.
Ledningen inom estetprogrammet arbetar aktivt med att försöka rekrytera elever från hela Sörmland. Vad skulle ni vilja säga till dem som funderar på att börja just här, vad är det bästa med er inriktning?
– Först och främst så älskar jag gemenskapen som vi dansare har, säger Amanda Lind och fortsätter:
– Det är så härligt att blanda det som man tycker är kul med de traditionella lektionerna. De dagarna vi inte har dans på schemat är ju de tråkigaste dagarna. De andra så får vi blanda något väldigt roligt med allt det lite tyngre, teoretiska.
Föreställningen som går av stapeln den 28 oktober heter "Kalejdoskop" och är en koreografi av Cathrin Winge och hennes kollegor.
Elwira Pettersson håller med sin kurskamrat.
– Det blir som att dansen gör att man verkligen längtar till skolan. Dessutom fick vi under tiden av distansundervisning ändå komma hit och dansa och träffa lite folk. Då blev vi en väldigt nära grupp, och jag håller med om att gemenskapen idag är jättestark, säger hon.
Hur påverkar danslektionerna resten av undervisningen under skoldagarna?
– Jag tycker det känns som att jag kan plugga bättre på kvällarna. Jag sover bättre, när jag kommer hem är jag alltid hungrig och jag blir naturligt trött om kvällarna. I skolan kan jag koncentrera mig bättre under lektioner och prov när jag har fått träna innan, säger Amanda Lind.
– Jag tänker att man behöver något annat att tänka på under dagarna, inte bara skolteorin. Jag är ofta hård mot mig själv, tänker mycket på betyg och sätter hög press på mig själv. Under danslektionerna har jag en plats där jag bara kan tänka på dansen och släppa allt annat, bara röra på mig. Jag tycker också att det hjälper med sömnen, man får fasta rutiner och mår bättre, säger Elwira Pettersson.
Vad är den största skillnaden mellan er på dansprogrammet och era vänner i de icke-estetiska programmen?
– Alltså, mina kompisar sitter mest och scrollar med mobilerna. Det känns som att de inte gör något annat, skrattar Amanda Lind.
– Ja, de bara sitter ner och leker med mobilen hela dagarna. Många orkar inte riktigt med, för dem blir det som att skolan aldrig tar slut. De får inte den där naturliga pausen som vi får, säger Elwira Pettersson.