Riv hela stadsdelar, sänk beviskraven, inför kollektiv bestraffning, ta bort nödvändiga hinder för husrannsakan. Eskilstunas kommunstyrelseordförande har skrivit en punktlista på Facebook med förslag på hur gängkriminaliteten ska bekämpas – om han får bestämma. Jansson brukar skrika högt. Den här gången tar han i från tårna.
Jimmy Jansson är inte ensam. De finns i alla partier: politikerna som skriker högre än alla andra – helst på sociala medier. Som inte tycker att rättsstatens grundläggande principer är så viktiga. Ändamålen ska i stället helga medlen.
En metod de använder är att skicka upp testballonger för att stegvis försöka flytta gränserna för vad som är politiskt görligt.
För att bryta genom bruset måste det de säger vara kontroversiellt. Det ska ge upphov till känslor. Allt från trollens glädjetjut till opinionsbildares och oppositionens ilska. Engagemanget på sociala medier får ofta, som här, traditionell media att uppmärksamma inlägget. Åsikterna letar sig som rännilar in i samhällsdebatten.
Men det är samtidigt en metod som har mer än en slagsida. Varje utspel blir mer spetsigt och långtgående för att få samma genomslag som de tidigare.
Politikerna höjer gradvis tonläget. Det är "vi" mot "dem". Människor delas in i de önskade och de oönskade. Retoriken blir alltmer svartvit och därför råare.
Nu skulle man kunna tro att de här politikerna är nöjda. Men det är långt ifrån alltid fallet. För metoden har också ett pris.
Allt dessa politiker säger och gör är inte lika kontroversiellt. Men när de lägger fram förslag som är mer nyanserade, seriösa och faktiskt genomförbara är det få som bryr sig. Reaktionerna låter sig vänta tills nästa skarpa utspel i sociala medier.
Behövs dessa testballongspolitiker då?
Samhällsdebatten kan gott klara sig utan dem. Det finns fler och bättre sätt att skapa opinion än att använda sig av metoder som splittrar och särar. Samtidigt ryms ballongerna inom debatten – i synnerhet om de får pyspunka av goda motargument.
Men i vissa frågor, som den som gängbrottsligheten, skulle man önska att debatten blev mer konstruktiv. Att det inte ägnades tid och kraft att debattera förslag som inte kommer att genomföras.
Vi har kommit till ett läge då det behövs fler repressiva åtgärder för att bekämpa gängen. Men det räcker inte. Det förebyggande arbetet måste ännu högre grad trappas upp och intensifieras. Alla goda krafter i samhället behöver gå samman och hitta lösningar, som innebär att gängen bekämpas samtidigt som rättsstatens grundläggande principer försvaras.
I sin önskelista på åtgärder gör Jimmy Jansson tvärtom. Han vill sätta flera av de mest grundläggande rättsprinciperna ur spel: som att vi alla är lika inför lagen. Att vi straffar individer för det de faktiskt gjort. Att det ska vara ställt bortom allt rimligt tvivel en tilltalad person är skyldig.
Frågan är vad vi får för samhälle om vi struntar i dessa principer? Tankarna går snarare till en polisstat än en rättsstat.
Det är också intressant att Jansson inte gräver där han står. Inte någon gång i sin långa förklaring om vad som behöver göras går han exempelvis in på hur polisen kan jobba effektivare med de medel myndigheten redan har eller snart kommer att få. Inte heller nämner han, mer än i förbigående det han själv kan påverka: socialtjänst, förskola och skola.
Det är naturligtvis enklare att skicka upp en testballong.