Så kortkort är inte listan på betydande, nyskapande författare. Akademien hade kunnat undvika Peter Handke. Nobelpriset han tar emot nästa vecka är ofrånkomligen något mer än ett litterärt ställningstagande.

Handke själv har fjättrat namn och anseende vid den serbiska nationalism som gjorde etnisk rensning till krigsmål och spred flyende människor över stora delar av Europa. Hans val av Slobodan Milosevics sida var närmast övertydligt, med begravningstal som demonstrativ markering.

När Handke urskuldat och relativiserat de blodiga följderna av Milosevics etniska kollektivism har han dock brukat metoder som blivit vanliga i auktoritära rörelsers och regimers angrepp mot det öppna samhället. Hans ifrågasättanden, självmotsägelser och suddigheter har gett understöd till en skenvärld av ”alternativa fakta”, just i frågor där historiska sakförhållanden är tydliga och med sin blodighet dömer Milosevic och dennes ideologi.

Snart 25 år efter Bosnienkrigets kulmen har sådan metod satts i system. I Donald Trumps och Vladimir Putins propaganda, liksom i den yttre högerns europeiska partiflora. Där är etnisk kollektivism den hårda idékärnan, medan andra åsikter lättvindigt byts efter tillfälliga taktiska behov.

Ett färskt exempel på svensk mark: I Örebro nyligen var en holländsk partiledare, i SD:s broderparti, inbjuden hedersgäst på SD:s landsdagar. I Örebro viftade han undan vetenskapens insikter om klimathoten. Han har också aktivt deltagit i spridandet av ryska propagandamyter som ska fördunkla att ryskt luftvärn sköt ned ett passagerarplan på väg från Holland till Malaysia.

Fler Nobelpristagare än Peter Handke har under årens lopp ställt sig på förtryckares sida. Men det är inget skäl att upprepa felstegen, och dela ut priser utan hänsyn till att vetenskap och konst hör till det som kan förena oss människor. Vetenskapens grund är att kunskapens gåva inte är bunden till nation, kultur, religion, kön, klass eller hudfärg.

Vetenskap och konst utövas ofta i exil. Frihet drar till sig forskare och litteratörer från när och fjärran. Andra har förföljts och drivits i landsflykt. I USA fick många av dem en fristad, för det fanns ingen Trump vid makten då det var som mörkast i Europa. I listorna på Nobelpristagare är de fördrivna långt fler än Peter Handkes gelikar.

Den etniska kollektivismen, där människor sorteras och graderas efter härstamning och kulturell bakgrund, står i oförsonlig motsats till såväl vetenskapens som frihetens värdegrund. Nobelfesten kan inte vara fest, men däremot urarta i hyckleri, ifall inte detta inses.