Allt som sparar in fossilt har blivit utrikespolitik

Även ekonomiska frågor av vanligen halvstor vikt kan i dag vara viktiga för EU:s och våra andra allierades motstånd mot Putindiktaturen, och de ska därmed väga tungt för Ann Linde som utrikesminister.

Även ekonomiska frågor av vanligen halvstor vikt kan i dag vara viktiga för EU:s och våra andra allierades motstånd mot Putindiktaturen, och de ska därmed väga tungt för Ann Linde som utrikesminister.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Ledare2022-07-24 19:45
Detta är en ledare. Strengnäs Tidning är en liberal tidning.

Det är bättre att inte ha gjort sig starkt beroende av fossilgas. Stora gasledningar från Ryssland och från Norge var vägval som dessbättre avvisades, då det undveks att stänga ned fler kärnkraftverk i förtid.

Det skånska Barsebäcksverket, den stora stötestenen vid regeringsskiftet 1976, stängdes dock så småningom, och fossilgasen i pipeline från Danmark blev en del av ersättningen. Gasen i den ledningen blir nu, under det Putinska kriget, en politisk fråga där det gäller att även i Sverige vårda sammanhållningen i EU.

Länderna som satt sig mest fast i energiberoende av diktaturen i Kreml är nu i en självförvållad knipa. Gas i tankbåtar finns också – men inte hur många tankbåtar eller importterminaler som helst.

EU-kommissionen har flaggat för att riktmärket bör bli att EU-länderna snabbt minskar fossilgasanvändningen med 15 procent. Det är, på något mer sikt, inte alls tillräckligt. Totalstopp i rören från Ryssland är något att räkna med. Det kommer att kvidas mycket i länder där fastighetsuppvärmning, kommunala energiverk och flera industrigrenar blivit tungt beroende av gasen i rören.

Det här kan inte i Sverige behandlas som om det inte angick oss. För att klara sammanhållningen i EU duger det inte om länder med mindre problem menar att de inte behöver hjälpa till. Blir minus 15 procent EU:s riktmärke så måste det gälla att flödet i gasröret från Danmark i vart fall inte får minska med mindre än dessa 15 procent.

Fossilgasen är dessbättre bara omkring tre procent av energitillförseln i Sverige. För elförsörjningen är dess betydelse ännu mindre. Men i sydvästra Sverige har det tillåtits bli på helt annat sätt, mer som på kontinenten. Gasnätet i Skåne och upp längs kusten till Stenungsund, med avstickare nästan till Jönköping, gör att den andelen där är kring 20 procent.

Detta nät innehåller nu fossilgas till 70 procent. All förbrukning belastar balansen i det kontinentala nätet. En del industrier kommer att behöva ransonera sin förbrukning. Det gäller även några livsmedelsföretag där gasanvändning inte är nödvändig utan en självförvållad affärsrisk som borde ha undvikits.

De enda som enligt gällande lag är fria från att delta i ransonering är de 27 000 hushållskunderna, som finns i främst Skåne. De har en liten del av förbrukningen. Men deras fossilberoende är ett energipolitiskt misslyckande som har att göra med andan som uppstod under kärnkraftstriden.

I den mån det går att få tag på tillräckligt med värmepumpar, som nu behövs i stor skala i många länder, skulle det vara förnuftigt med ett särskilt statligt stöd för att med sådana reducera eller eliminera gasuppvärmningen av bostads-, affärs- och kontorshus.

Så är det, i långt större skala i Danmark, Tyskland och en rad andra länder. Liksom tillverkningen av en del sorters ammunition för Ukrainastödjande Natoländer nu lär ha flerdubblats i Karlskoga är det en säkerhetspolitiskt angelägen sak att de som tillverkar värmepumpar ökar takten ännu mer, och att de får villig arbetskraft till sig.