Grövre, hänsynslösare, oförsonligare. Sådan utveckling av ett politiskt debattklimat för inte något gott med sig. Men inte bara i USA finns tendensen. Den har hörts i Almedalen, under månaderna dessförinnan, och stora delar av den gångna mandatperioden.

När Jimmie Åkesson (SD) vräkte ur sig att statsminister Magdalena Andersson (S) "ägnat de senaste åtta åren åt att avsiktligen förstöra ett land", är det ju på ett sätt stilenligt för en person som i mycket byggt SD-partiets propaganda på att extrema hetssajter fungerat som partiorgan.

Men en annan jämförelse kan göras, med KD-ledaren Ebba Busch. Hon gick över gränsen 2020, inte med ordet "avsiktligen", utan orden "med berått mod". De betyder samma sak, att något görs med flit – eller uppsåtligen, som det heter i brottsjuridiken. 

I början av pandemin satt hon i månader med i partiledaröverläggningar, i stort sett nöjd med det som gjordes. När antalet döda hade stigit gick hon plötsligt till en partiledardebatt i SVT med en planerad förlöpning, för att smeta skuld på politiska motståndare, och på ämbetsmän. ”Med berått mod” hade de låtit smittan spridas, så var hennes oprecisa men suggestiva anklagelse, med utstuderat ordval.

I sak var det helt obefogat, det fanns aldrig en sådan avsikt. Coronakommissionen, som i en del annat hade vissa brister, har i just den här frågan gjort rent hus med de vanföreställningar Ebba Busch spred i TV, och några månader senare, lika arrogant, upprepade i riksdagens kammare.

Inför Almedalen var det ett slags repris. "Kastrering" var det ord Ebba Busch skruvade upp tonläget med, i ett utspel om straff för våldtäktsdömda. I själva verket, i utspelets finstilta undertext, var det något annat än vad ett drastiskt ordval tydde på – en medicinering som ibland redan används för att minska återfallsrisk.

I våras gick Ebba Busch till Ekots lördagsintervju med ett liknande, ännu mer hämningslöst, men likaledes planerat utspel. Efter de våldsamma kravallerna i påskhelgen var hennes linje: "Så frågan som borde ställas, det är: Varför sköts det inte skarpt? ...  Varför har vi inte minst hundra skadade ... upprorsmakare?"

Hade polisen skjutit verkanseld så att det blivit minst hundra träffade hade det varit ett blodbad, till ingen polisiär nytta och till väldig skada för samhällsklimatet. Detta slapp Ebba Busch att bli grillad för, i de ledande nyhetsmedierna och bland flertalet andra politiska aktörer.

Både hon och sådana som Jimmie Åkesson har kunnat lära sig att det mycket sällan straffar sig med hejdlösa anklagelser och en målmedveten förgrovning av debatten. Genom att skruva upp tonläget går det att dränka den sakligare och eftertänksamma diskussionen och ta kommandot över nyhetsdygnets dagordning.

Och mer än så: Andra ledande politiker slutar ofta att säga emot. Ulf Kristersson (M) har i Almedalen övergått från att hålla distans till att offentligt berömma Jimmie Åkesson för SD:s årtionden av kollektivistiskt misstänkliggörande av flyktingar.

Och Ebba Busch. Hon är den enda andra partiledare som Kristersson, att döma av sentida uttalanden, vill vidgå att han kan släppa in i sin tänkta ministär.