Putinkriget får ekonomiska följder långt utanför Ukraina. En del kostnadsökningar och inkomstbortfall är oundvikliga. Bara till mindre del kan de vara skäl för kompensation med skattepengar.
En tid blir det dyrare drivmedel, och dyrare produktion i en del företag. Efter ett tag kan priseffekterna väntas avta. Det som händer inskärper allvaret i klimatpolitiken. Övergång till mer effektiv och miljövänlig teknik påskyndas.
För fossil energi som ändå kommer att förbrukas har nu andra länder än Ryssland starka ekonomiska drivkrafter att under en tid öka leveranserna. Nya ledningar och terminaler kommer att byggas för gas levererad med tankbåt.
Reallöner och produktionskostnader kommer i alla fall att påverkas. Men prishöjningar under en tid kommer att påskynda att störningarna i ekonomin sedan lindras och efter ett tag upphör.
Samtidigt blir en del mindre delar av samhällsekonomin på kort sikt långt hårdare drabbade än andra. Dit hör i Sverige en del av grenarna inom lantbruket.
Många gårdar belastas plötsligt väldigt hårt av ökade foderpriser och energipriser. Stödpaketet från regeringen och Centerpartiet i veckan är det andra i ordningen. Det finns skäl för detta avgränsade undantag från en vanligen både riktig och viktig tumregel: Att branschinriktade stödpaket kan bli samhällsekonomiskt missriktade, och helst bör undvikas.
De som vill eliminera andras ätande av kött, mejerivaror och ägg kan grina illa över riktat stöd till animalieproduktionen i lantbruket. Men det är där som fördyringarna, inte minst via fodervarorna, har slagit särskilt hårt.
Mer problematiskt är att en del av stödpaketet, nedsatt skatt på lantbruksmaskiners diesel, är på tvärs mot något som ofta understrukits här på ledarsidan. Stöd när klimatåtgärder eller annat drabbar hårt och ojämnt bör utformas på andra vis än med sänkta priser per liter. Det är ju priset som driver fram ny teknik och mer klimathänsyn.
I det här fallet finns ett utredningsförslag om att ersätta bland annat reduktion av drivmedelsskatt i lantbruk med ett på annat sätt utformat avdrag, som skulle göras i lantbrukarnas företagsbeskattning. Haken är dock att detta är komplicerat – i praktiken ogenomförbart med verkan för helåret 2022, som regeringens och Centerns paket avser.
De båda stödpaketen täcker långtifrån hela den kostnadshöjning som skett för stora delar av jordbruket. Lantbrukarnas Riksförbund uppskattar att näringens kostnadsmassa i ett slag ökat med omkring nio miljarder per år.
Att merparten inte kompenseras med skattepengar är helt rätt. Dyrare insatsvaror måste få slå igenom i priserna. De ska rimligen påverka rörelsemarginalerna i förädlingsföretag och livsmedelshandel, så att de tillfälliga påfrestningarna fördelas mellan alla slags berörda företag samt konsumenterna.
I ett sådant här läge håller det inte att tro att staten ska hindra att mat blir dyrare i butikerna. Även som konsumenter behöver vi bära våra små delar av bördorna som krig vållar. Det kan då vara bra att komma ihåg att garantipensionen – grundtryggheten i pensionssystemet – är indexerad mot konsumentpriserna. Där är automatik i detta skydd för många med lägre köpkraft.
Till sist: Andra, längre ut till höger, hojtar, i decibel mer än i sakpolitik, högre om landsbygdsnäringarna. Men det är Centerpartiet som med både sakkunskap och realism visar sig skickat att göra upp med regeringen och nå resultat.