I förra veckan (30 maj) höll kommunen ett tidvis stormigt informationsmöte om förslaget att lägga ned Årbyskolans högstadium. Under mötet, som leddes av tjänstemän från barn- och utbildningsförvaltningen, presenterades tre argument som skäl till nedläggningen. Lokalerna ska optimeras, studieresultaten är för låga och att många vårdnadshavare söker sig till andra skolor från årskurs sju.
Med på mötet var grundskolenämndens ordförande Mikael Edlund (S). Men enligt en insändare i tidningen, skriven av Ida Johansson, en förälder med barn på skolan, deltog han inte aktivt på mötet. Det är också något som bekräftas av Mikael Edlund själv. I en kommentar till insändaren skriver han bland annat att: ”Mötet var förvaltningens information till föräldrarna. Anledningen till att jag var med var för att lyssna.”
Det är en märklig inställning från den högste ansvarige politikern för grundskolan i Eskilstuna. När förslag ifrågasätts. När oron och ilskan är påtaglig bland lärare, elever och vårdnadshavare. Då är det politikernas skyldighet att ge svar, motivera och bemöta kritiken.
Det är politikerna som ger förvaltningen i uppdrag att ta fram förslag – inte sällan inom ganska snäva ramar. När förslagen är klara fattar politikerna beslut om det ska genomföras eller inte. Med andra ord börjar och slutar politiska processer med politiker. Så de kan inte två sina händer.
Grundskolenämndens prognosticerade resultat för 2024 är minus 55,5 miljoner kronor och det här är inte det första året som det saknas pengar. Lägger man dessutom till ett sjunkande antal elever på grund av låga födelsetal är utgångsläget dystert.
Att man kommer att behöva skära i kostnaderna för skolan är det därför få som ifrågasätter. Frågan är alltså inte att det behöver göras utan hur och varför. Det är frågor som elever, föräldrar, lärare och väljare vill få svar på – innan besluten fattas.
Till en början borde politiker och förvaltning därför kunna berätta för väljarna varför budgetunderskotten uppstår. Är budgeten för snålt tilltagen eller är kostnaderna för höga? Var tar skattemedlen vägen? Finns det alternativa sätt att spara pengar? Varför har man valt att i första hand skära i de skolor man har?
I en debattartikel börjar Mikael Edlund tillsammans med grundskolenämndens förste vice ordförande Ulla Grip (M) att ytterst översiktligt förklara varför skolan kostar pengar. De lovar även att presentera sina förslag och lyssna på de inblandade för att därefter fatta beslut.
Det kan man hoppas att de gör framöver. För det politiker och förvaltning hittills kommunicerat duger inte alls som underlag i en demokratisk process.
Tvärtom tycks man ha anammat samma kommunikationsstrategi som en del börsbolag använder sig av när de vill smyga ut information som kan påverka aktiekursen negativt. Kortfattad information som skickas ut så sent på dagen som möjligt. Helst när journalisterna redan gått hem. Allt med syftet att minimera debatten och uppmärksamheten kring en fråga.
Så kan inte en kommun – en demokratiskt styrd organisation fungera. Där måste underlagen läggas fram så att alla som vill ska kunna ta del av dem, kommunens förslag måste kunna ifrågasättas, alternativa lösningar måste kunna diskuteras.
Det är sällan kul för förvaltning eller politiker att bli kritiserade. Men det är en del av tjänsten och uppdraget. Att ducka debatten är inte en väg framåt.