Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill se en ny folkräkning i Sverige. Socialdemokraterna har också öppnat för det. Men vad innebär ett sådant projekt och vilka problem är det tänkt att lösa?
Först och främst bör man reda ut begreppen. Ingen invänder mot att räkna invånarna. Det är en förutsättning för en modern stats funktionssätt. Svenska myndigheter gör det i praktiken årligen, exempelvis via insamling av inkomstdeklarationer och via folkbokföringen. Det finns också en EU-förordning som säger att medlemsländerna ska genomföra en folk- och bostadsräkning vart tionde år, närmast 2021.
De partier som kräver en folkräkning menar alltså inte en folkräkning som sådan, utan en annan sorts folkräkning än den eller de som redan görs. Exakt hur den nya, annorlunda räkningen är tänkt att genomföras är inte alldeles klart – de som driver frågan är lagom luddiga.
Klart är dock att de vill komplettera dagens registerbaserade folkräkning med de metoder som användes tidigare, med blanketter till hushållen och hembesök. Är det ett bättre sätt att räkna på? Nej, menar Statistiska centralbyrån. Att inhämta uppgifter från register är billigare och mer ändamålsenligt, särskilt efter införande av lägenhetsregistret 2010. Det gör att människor som bor i ett flerbostadshus är folkbokförda på lägenheten.
Samma utveckling sker inom EU där allt fler länder går över delvis eller helt till registerbaserad folkräkning.
Men L, M, KD och SD vill ändå ha tillbaka blanketterna och dörrknackarna, då de menar att man då kommer åt personer som skriver sig på en annan adress än där de bor, upprätthåller sig i Sverige utan tillstånd med mera.
Dessa argument är svåra att förstå. Blanketter och hembesök åstadkommer inga underverk. Den som inte vill hamna på myndigheternas radar kommer inte att svara på blanketten. I andra fall, där folk vill vilseleda staten, kommer formulären att fyllas i av andra än de verkliga personerna. Bedragare med flera personnummer kommer att svara flera gånger. Och så vidare.
Inget av det löses med hembesök. Den som inte vill bli räknad kommer även då att hålla sig undan, ljuga och vilseleda. Eller så kommer personerna bara inte att finnas där dörrknackarna förväntar sig att finna dem, av skäl som ingen någonsin kommer kunna reda ut.
Men varför inte göra detta blankett- och dörrknackningsprojekt ändå, för att få fram någon sorts kompletterande information, även om den inte blir heltäckande?
För att det är dyrt. Hur dyrt är det svårt att säga, men en nedbrytning av den amerikanska folkräkningen, som görs på detta sätt, kräver 15 000 dörrknackare och ger en totalkostnad på över fyra miljarder kronor. Det är något annat än att spåra bidragsbedragare och andra med riktade uppsökande insatser.
Det finns bättre sätt att använda skattepengar.