Även som affärsman är Trump en bluffmakare

Det farligaste med Donald Trump är inte att han skryter med rikedom han inte har, och gör dåliga affärer. Han är en hänsynslös hetstalare, likgiltig för rättsstatens och demokratins grundsatser. Han är fientlig till press och pressfrihet. Han mobiliserar anhängare med att återuppliva och fördjupa gammal rasism. Han samspelar med diktatorer, men ogillar och motarbetar demokratier som är USA:s allierade. 

Men det är också avslöjande hur han bluffat sig fram, i affärslivet och sedan i politiken. Han har marknadsfört sig själv som driftig, förhandlingsskicklig företagsledare, som från nästan inget blivit god för flera miljarder dollar. Att det är en stapel av grova osanningar har steg för steg dragits fram i ljuset.

Nu har New York Times avslöjat inkomstskattedeklarationer från de två senaste årtiondena.  Trump har kämpat hårt för att hindra att tidningar, eller New Yorks åklagarmyndighet, får inblick i dessa deklarationer.

Hans många bolag har i själva verket gjort så mycket förluster att han de flesta åren varit nolltaxerare för federal inkomstskatt. Trumps bild av sig själv som framgångsrik affärsman är falsk.

Han har tidvis varit ekonomiskt mycket illa ute. Flera ledande, seriösa banker har vägrat befatta sig med hans företag, med tanke på hans brister i kreditvärdighet och sanningsenlighet. Han blev beroende av Deutsche Bank, beryktad för penningtvättsskandaler samt nära förbindelser med Putinryssland.

Att Trump åter avslöjas som en ohederlig skojare är förstås av intresse för USA:s väljare. Men alla allvarliga frågor besvaras inte av de vinster och förluster som uppstår i bolagsformer där resultatet summeras i hans personliga deklaration.

En ekonomiskt pressad Trump byggde och sålde lyxiga ägarlägenheter av det slag som ofta används för penningtvätt, av såväl ryska oligarker som andra med svarta eller stulna pengar. Han har varit öppen för att teckna kontrakt med skalbolag med dolda ägarförhållanden, en vanlig metod för att dölja de verkliga ägarna. Troligen finns mycket mer att avslöja.

Lögnaktigheten borde räcka för att göra Trump oacceptabel som ledare för ett regerande parti i en demokrati. En del republikaner viker sig av rädsla för den hårdföra propagandamaskin Trumps anhängare kan sätta in för att få opponenter utrensade i primärvalen

Men en del närsynta näringslivsintressen är beredda att överse med hur Trump ljuger, hur han angriper rättsstaten och hur han är till fördel för despoter och till fara för demokratier. De har vunnit kortsiktigt på hans slagkraft som agitator, då han ofta lyckats dränka kritik och journalistisk granskning i den oupphörliga strömmen av provokationer, personliga smädelser och fräcka lögner. Så har han gett dem högerinriktade domare, borttagna miljöregler och ofinansierade bolagsskattesänkningar. Då vill de ha fyra år till.

I alla demokratier, även Sverige, bör näringsliv och alla andra se detta som en varning – om faran i att låta kortsynt intressepolitik bli till stöd för att lägga politisk makt i händerna på hetsande, auktoritära högerpolitiker.