Uppgiften är gigantisk: Att snabbt producera och leverera miljarder och åter miljarder doser vaccin, mot en sjukdom som för bara ett år sedan var en nyhet för vetenskapen.
Att flera olika vacciner mot covid-19 tagits fram snabbt, med ännu fler på väg, är hoppingivande. Men vetenskapens framgång leder inte med automatik till att massvaccination kan genomföras snabbt. Det behöver bli sans och måtta i kraven på hur fort och hur detaljplanerat regioner och andra ansvariga ska genomföra vaccinationerna.
Rika länder har kunnat förhandsboka leveranser. Men även i länder som Sverige måste vi ha rimlig respekt för hur krävande det är att till väldig skala utvidga en tillverkning byggd på biologiska processer.
Allt tyder nu på mycket stor och snabb ökning av vaccinproduktionen de närmaste månaderna. En väldig aktivitet tycks pågå hos läkemedelsbolag som fått vacciner godkända och en mängd av deras underleverantörer och samverkande tillverkningsbolag. Men det är inte detsamma som att leveranserna alltid kan anlända i jämn takt, enligt ett schema med god framförhållning.
De som ska utföra vaccinationerna behöver vara flexibla. De som ska få sprutorna bör undvika att gnälla över ändringar och kallelser med kort varsel. Det är meningslöst att skuldbelägga regioners sjukvårdsansvariga, eller befattningshavare på riksplanet, för ojämnheter och bakslag i en läkemedelsproduktion ingen av dem kan påverka.
Vaccintillverkning är inte en mekanisk industri. I den äldre av de båda huvudmetoder som nu finns odlas cellkulturer i bioreaktorer. Ur dessa utvinns sedan försvagade eller ofarliga virus som används för att föra in smittämnet i kroppen så att immunförsvaret sedan kan reagera med kraft mot en verklig smittspridning.
För de vacciner som blivit möjliga genom den nya ”gensax”-tekniken behövs inte alls så mycket odling av cellkulturer. Men det förutsätter andra avancerade biokemiska processer för att få det verksamma i vaccinerna i sådant skick att det klarar transporten och injiceringen i kroppen.
Vid båda metoderna krävs särskilt kompetent personal och delvis mycket speciell utrustning. Utökningen av detta till storskalig och global produktion är på väg. Men ojämnheter i tillverkningen är ofrånkomliga. Det kan bli både positiva och negativa överraskningar.
Tålamod är på sin plats. En snabb vaccinutveckling har skett, utan motsvarighet i världshistorien. Men inte på länge än blir vaccin en konsumtionsvara där den som vill ha och vill betala bara kan ta för sig på marknaden. Det behövs dessutom förståelse för att samhällsskyddet kräver att riskgrupper av olika slag prioriteras på ett genomtänkt sätt.
En rad sådana grupper med kroniska eller allvarliga sjukdomar har angivits. Vårdcentralerna kommer här att ha ett ansvar för att se vilka av deras patienter det handlar om. Det är också bra om man kan leta rätt på och vaccinera personer som inte är i stånd att följa smittskyddsregler – eller lever under sådana sociala förhållanden att de lätt blir länkar i nya smittkedjor.
Vanligen friska personer i medelåldern och yngre ska därför inte göra anspråk på att få sprutorna snabbt, redan innan riskgrupperna hunnits med.