I mitten av september skickade Strängnäspartiet ut ett pressmeddelande där de meddelade att oppositionsrådet Lars Larsson lämnar styrelsen för Strängnäs kommunföretag AB (SKFAB). Skälet för beslutet var enkelt. Larsson ville inte sitta på två stolar. I en intervju i Strengnäs Tidning (20/9) utvecklade han sitt resonemang: ”Jag är folkvald. Om man ska representera medborgarna med all kraft och bråka med kommunföretaget kan man inte sitta i dess styrelse.”
SKFAB är moderbolag för de kommunala bolagen. Kommundirektören är vd för företaget. I styrelsen sitter fem personer: De två kommunalråden, oppositionsrådet (vars plats nu är vakantsatt) och två opolitiska ledamöter.
De tre politikerna sitter även med i Strängnäs kommunstyrelse och kommunfullmäktige.
Lars Larsson satte med sitt beslut fingret på en fråga som regelbundet uppmärksammas i statliga utredningar och forskning: den ökande koncentrationen av uppdrag i de svenska kommunerna.
Det finns till att börja med inga formella hinder för att en politiker sitter på många stolar samtidigt. Många politiker tycker till och med att det är bra. Att de får bättre kunskap och inblick i den kommunala verksamheten. Att kunna styra verksamheten kräver inte sällan expertkunskaper, vilket kan ge förvaltningen ett övertag gentemot politikerna. För att kompensera för detta övertag krävs därför ”professionella” heltidspolitiker som har tid att sätta sig in i komplexa frågor.
Andra ser precis som Lars Larsson en fara i detta. Att politiker ska granska sig själva, vilket kan öka risken för korruption och annat maktmissbruk.
Båda sidorna får visst medhåll i en färsk studie från Centrum för kommunstrategiska studier i Linköping.
I studien poängteras dock framför allt farorna med makt- och uppdragskoncentrationen. Antalet förtroendevalda politiker har minskat avsevärt sedan 1980-talet. Det är en bidragande orsak till framväxten av politiska eliter. I dessa är äldre inrikesfödda män överrepresenterade. Med tiden finns det en risk att de tappar kontakten med väljarna.
Förekomsten av dessa eliter gör det också svårare för kvinnor, yngre och utrikesfödda att göra politisk karriär.
I en intervju i Dagens Samhälle (6/11) säger en av forskarna bakom studien, professor Gissur Ó Erlingsson att man nästan utgår från att folk är änglar när ett fåtal politiker sitter på enormt många uppdrag.
”Men tänk om man får in korrupta politiker som är villiga att gå över lik för att gynna sig själva. Då är det inte lyckat om en person har 20 uppdrag och har inflytande överallt”, varnar Erlingsson som tycker att partierna har det största ansvaret för att minska riskerna.
Erlingsson menar därför att partierna bör ”tänka igenom hur vettigt det är att en stark man eller kvinna lägger beslag på de flesta uppdragen”.
Det är en uppmaning som partier och politiker i Strängnäs och övriga kommuner bör ta på allvar. Samtidigt bör de tänka efter hur de kan släppa in fler personer i politiken för att på sikt stärka demokratin och öka maktdelningen.