Regeringen och Sverigedemokraterna vill slopa eller kraftigt sänka skatten på plastpåsar från den 1 januari 2024. Det meddelade SD till Ekot under onsdagen. Men något beslut har ännu inte fattats. Till SVT uppger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att ett beslut först väntas i höst. Än så länge har Tidöpartierna endast kommit överens om att remittera frågan om skatten.
Även om det ännu inte finns ett formellt beslut om plastpåseskatten är det dock mer än troligt att den kommer att slopas. Samtliga Tidöpartier är negativt inställda till den.
Det finns huvudsakligen två skäl att införa skatter. Det ena är att öka inkomsterna till staten, kommunerna och regionerna så att den offentliga verksamhetens olika delar kan finansieras. Det andra är att få oss att ändra vårt beteende.
Plastpåseskatten, som infördes den 1 maj 2020, tillhör den andra kategorin. Skatten ska få oss att ändra vårt beteende så att vi uppfyller kraven i ett EU-direktiv, som syftar till att minska nedskräpningen av plastpåsar i naturen och haven. Målet är att vi senast 2025 ska förbruka max 40 stycken plastkassar per person och år.
Har skatten funkat? Det beror på hur man väljer att betrakta frågan.
Skatten har uppenbart haft en handlingsdirigerande effekt i våra butiker, där en skatt på tre kronor tas ut på bärkassar och 30 öre för tunnare frukt -och grönsakspåsar.
Enligt en undersökning från Naturvårdsverket har köpen av butikernas bärkassar i plast minskat kraftigt. Den data man utgått från indikerar att ”att försäljningen av papperskassar gått ifrån att utgöra drygt 20 procent av de bärkassar som säljs, till att utgöra knappt 70 procent”. Fler tar även med sig en egen påse när de ska gå och handla.
Betraktar man frågan ur den här relativt snäva vinkeln har skatten med andra ord lett till önskat resultat.
Väljer man i stället att vidga perspektivet blir bilden en annan.
Vårt behov av plastkassar har inte minskat i samma takt som den minskade butiksförsäljningen. I stället har försäljningen av avfallspåsar på rulle ökat.
Svenskarna har varit duktiga på att återanvända butikspåsarna – inte minst som avfallspåsar. Butikerna var också bra på att ta fram plastpåsar i så miljövänliga och förnyelsebara material som möjligt. Avfallspåsarna på rulle, som inte omfattas av plastpåseskatten, är däremot ofta tillverkade av plast som baseras på fossila material. Dessa kassar används dessutom ofta endast en gång.
Vill man värna klimatet är därför skatten på bärpåsarna i butik märklig.
Det går också att fråga sig om skatten, som den är utformad, verkligen kommer åt de problem som EU-direktivet adresserar. Det vill säga minskad nedskräpning och användning av plastpåsar.
Det är 52 veckor på ett år. Ska vi nå EU:s mål skulle vi med andra ord behöva använda mindre än en plastpåse i veckan per person. Det är det få som gör i dag.
Det finns ett stort behov att se över det svenska skattesystemet. Att enbart ta bort plastpåseskatten kommer inte att leda till att systemet i stort blir mer funktionellt. Men vi skulle bli av med en skatt med oklart syfte och nytta.