Ett inslag i tyska regeringens ändring i narkotikapolitiken är hälsoupplysning, inte minst till unga, om skadorna när cannabis påverkar hjärnan.
Detta är sedan länge välkända risker, som det ofta blundas för. Förmågan att klara studier och sköta arbete försämras när det giftiga, och rusframkallande, ämnet THC, genom att vara fettlösligt blir kvar i hjärnvävnaderna en tid efter cannabisrökningen. Psykoser, ibland mycket allvarliga, finns också bland konsekvenserna när drogen används mycket.
Med statliga pengar ska man upplysa mer om, och varna för, detta. Men samtidigt går man den i Tyskland högst aktiva cannabisfrämjande opinionen till mötes. Inte så långt att den genast får vad den helst vill ha, fritt fram för kommersiell butikshandel, i ett slags "apotek" för THC-haltiga rusmedel, som i delar av Nordamerika. Men i några regioner ska begränsade ”modellförsök” få göras med liknande butiker.
Redan till nästa år föreslås det bli lagligt att bära omkring 25 gram cannabis, en mängd som kommer att ge frisedel åt något så när förslagna gatulangare. Egen odling i bostaden tillåts – fast högst tre plantor. Vidare ska det, efter mönster från Spanien, få inrättas ett slags butiker bara för ”klubbmedlemmar” som får odla och lämna ut begränsade mängder cannabis, med en lägre gräns för antalet gram från 18 år och en högre från 21 år.
Narkotika har i Tyskland liksom i en del andra länder blivit avsevärt mer utbredd än i Sverige. Sådana här försök ses då på sina håll som ett sätt att begränsa en del problem och – påstås det – avlasta polis och domstolar. Detta har bestämt avstyrkts, av såväl läkarsällskapet som organisationerna för domare och poliser.
Regelverken som ska hålla nere de utlämnade mängderna och upprätthålla åldersgränserna är detaljerade och svårövervakade. De är också skarpt ogillade av de aktiva, organiserade cannabisförespråkarna. Att det kommer att brytas mot dem verkar uppenbart.
Det politiska mönstret, i Tyskland liksom i USA, är minst sagt paradoxalt. Cannabis försvårar för skolan och försämrar studieresultaten, samtidigt som beroendet av narkotikan fördjupar sociala klyftor och inskränker individers förmåga att forma sina liv. Att en mer positiv hållning till cannabis då i en del länder kommit att ses som progressivt, något av både en vänster- och en frihetsfråga, går inte ihop.
I USA har det en del förklaringar i hur lokala poliskårer fungerat illa, med hårdare behandling av svarta och en del andra minoritetsgrupper. Men samtidigt finns det opinion, även en borgerlig sådan, där man vill ha sitt bruk av rusgifter ostört av polisens vaksamhet.
Det ena och det andra har lett till att det är den tyska mitten-vänster-regeringen som lägger en proposition till förbundsdagen, medan kristdemokraterna håller emot. Cannabis främjar varken miljövård eller frihet, men ändå har det gröna och det liberala partiet särskilt önskat att få med ett delvis legaliserat cannabisbruk i regeringsprogrammet. Den socialdemokratiske sjukvårdsministern, som är läkare, har anpassat sig, som det verkar utan någon som helst entusiasm.
Tyskland har mycket omfattande hälsoproblem och sociala klyftor som förvärras av alkohol och en rad slag av narkotika. Det som nu föreslås är inte en bot, utan belyser snarast en uppgivenhet.