Tre hjul blir nu två. Rullar vidare gör cykeln ändå.
Det är i Eskilstuna som Centerpartiet nyss hoppat av samarbetet med S och M. Centern går nu i opposition. Det kan vara välgörande för partiet – och staden. Men varför har detta inte blivit av tidigare?
Det finns fördelar i att sitta med i ett styre. Oavsett om det är i regering, region eller kommun. Möjligheterna till påverkan är ofta mer direkt. I brist på egen majoritet krävs det dock förhandling. Men den som sitter vid förhandlingsbordet kan vara med och sätta agendan på ett annat vis.
Även ett majoritetsstyre har förvisso skäl att söka stöd bland andra än sina samarbetspartners. En opposition kan ha vettiga saker att säga. Den sortens demokrativård och relationsbyggande ska inte underskattas.
Maktförhållandena spelar också stor roll i en sådan koalition. Små partier kan hamna i skuggan av skrymmande partier om de inte gör rätt saker på rätt sätt. Det är en svår men ibland nödvändig väg om man vill få något gjort. Därför är det för Centern förlorade mandatet i kommunfullmäktige inte obetydligt. S och M kunde redan tidigare komma överens om saker utan C. De båda partierna verkar dessutom trivas bra i varandras sällskap.
Koalitionen mellan de tre partierna var ett resultat av förändrad mandatfördelning i fullmäktige 2014. En avhoppad socialdemokrat blev politisk vilde. S-samarbetet med V och MP föll. En knölig konstellation som det fanns goda skäl att avbryta. En ny majoritet med M, men också C bildades. Minus Centern är det är en i dag ingen ovanlig konstellation i sörmländska kommuner. Då var det inte lika självklart. Ett försvagat S och starkare SD har tvingat fram nya styrelsesammansättningar.
I Eskilstuna behövde tidigare fiendebilder rivas ned. Samtidigt skulle Centern ha kunnat dämpa de sämre sidorna både i S och M. Så har det inte riktigt blivit.
Partier som styr i en koalition måste kompromissa. Så är det. Men de ska inte överge grundläggande värderingar. Och på viktiga punkter har Centerpartiet lokalt inte visat på det motstånd mot frihetsinskränkningar som skulle förväntats av ett liberalt parti. Tiggeritillstånden är en sådan sak. Där kunde partiet sagt tvärt nej, men valde att gå på S-M-linjen.
Förnuftigare var partiet när S och M ville klassa varenda vrå av kommunen som ”utsatt område”. Centerpartiets dåvarande kompanjoner ville, med en ohållbar tolkning av en då nyss förändrad EBO-lag, styra bort asylsökande från hela kommunen, inte delar av den som lagstiftarna tänkt. Det hade skadat bilden av hela kommunen. Centern och Liberalerna lokalt kunde förvisso ha varit ännu tydligare, den sortens begränsningar av asylsökandes bosättningsfrihet bör man låta bli. Sådana ingrepp förvärrar ofta mer än det hjälper.
Orsakerna till partiets avhopp kan säkert diskuteras. Åsiktskillnaderna om en eventuell exploatering av jordbruksmark i Gunnarskäl och kommunens vindsnurror i Sollefteå kan vara några saker som spelat roll. Förändringar på riksplanet kan också ha försämrat relationerna lokalt.
Samtidigt kan föryngringen av partiet också ha betydelse. Oavsett skäl kan en tid i opposition vara precis det som Centerpartiet behöver. Eskilstuna behöver också få en bättre, mer ansvarsfull och mindre populistisk opposition, och så som det är ställt med andra partier kan Centern där göra stor nytta.