Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok ville inte svara på fler frågor efter sitt besked.
På en presskonferens i riksdagen under måndagen meddelade Centerledaren Muharrem Demirok att han beslutat att avgå.
Den senaste tiden har varit alltmer turbulent för både partiledaren och partiet. Nyligen presenterade Verian (tidigare Sifo) sin senaste väljarbarometer. Centerpartiet (3,8 procent) och Liberalerna (2,5 procent) fick tillsammans sin lägsta notering sedan mätningarna inleddes 1967. Och det är inte den enda nedslående mätningen på sistone. I den årliga Förtroendebarometern fick Centern och Liberalerna också bottensiffror. 13 respektive 10 procent av de svarande uppgav att de har mycket eller ganska stort förtroende för partierna.
Det landets centerpartister kan trösta sig med är att Liberalerna har ännu sämre siffror än vad de har. Men det är en klen tröst.
I ett folkrörelseparti som Centerpartiet behöver ett vikande väljarstöd inte betyda att man offrar sin partiledare. Tvärtom brukar en ny partiledare ges tid att hitta sin roll, förutsatt att hen gillas av rörelsen som sådan.
Men Muharrem Demirok har blivit alltmer ifrågasatt internt. Kritiken mot honom har sakta byggts upp underifrån. Den har kommit från distrikten och från partiets ungdomsförbund, Cuf, som öppet krävde hans avgång förra året. Enligt Södermanlands Nyheters politiske redaktör Olof Jonmyren har invändningarna bland annat handlat om: ”En bristande ordning på möten och svagt förankrade förändringar”.
Vilka förändringar kan man fråga sig. Vem vet numera vad Centerpartiet står för?
En fråga sticker dock ut: I en intervju i DN (29/9–23) öppnade Demirok för att Centerpartiet efter valet skulle sitta i samma regering som Socialdemokraterna och med Magdalena Andersson (S) som statsminister. Det var ett besked som inte föll i god jord någonstans.
Under måndagens presskonferens sa Demirok att hans ambition dels har varit att sakpolitiken ska stå i fokus, dels att Centerpartiet ska få genomslag. Det har inte varit en framgångsrik strategi. För till bilden av Demiroks partiledarskap hör även en otydlig politik. Två år efter att han tog över som partiledare fanns inga tydliga profilfrågor och om de finns har han och övriga partiet i vart fall inte lyckats förmedla dem.
Partiets otydliga politiska profil har även bidragit till att Muharrem Demirok förblivit en tämligen anonym person för stora delar av väljarkåren. Om det beror på hans egen oförmåga eller att partiet inte stöttat honom i tillräcklig mån kan naturligtvis diskuteras.
Centerpartiet kan liknas vid ett roderlöst fartyg på ett stormigt hav.
Men faktum kvarstår. Tillsammans har de olika faktorerna bidragit till en perfekt storm där Centerpartiet framstått som ett roderlöst fartyg. Även Muharrem Demirok förstår att han inte är rätt kapten för att föra båten säkert i hamn. Under presskonferensen där han meddelade sin avgång underströk Demirok att det krävs ett enat parti som jobbar sida vid sida mot samma mål om man ska kunna vinna valet 2026. Då får det aldrig handla om enskilda personer, det får aldrig handla om mig, konstaterade han.
Nu börjar sökandet efter en efterträdare på partiledarposten. Det finns potentiella kandidater, om de är villiga att anta utmaningen är inte lika säkert. Det enda som är säkert är att Centerpartiet guppar vidare mot valet 2026