Bra klimat för jobb och nÀringsliv Àr inte detsamma som ett samhÀllsklimat med förbittring och polarisering.
Sverige som andra lÀnder stÄr inför mÄnga Är av stora investeringar i bÄde tillverkningsindustrier och infrastruktur. Andra sidan av det Àr ganska stora förÀndringar i arbetsliv och produktion. SÄdana underlÀttas starkt om det finns bÄde flexibilitet och en social sammanhÄllning.
Allt detta talar för att försöka bevara eller ÄterupprÀtta bÀttre samarbetsklimat, i politiken och pÄ arbetsmarknaden. Det senare har det blivit bÀttre med. Industriavtalet har gett lönebildningen stadga och bidragit till bÄde lÄngvarig ökning av andelen yrkesarbetande och ökade reallöner.
Med sÄvÀl samförstÄnd mellan mÄnga fack och arbetsgivare som ett blocköverskridande politiskt samarbete har Sverige ocksÄ lyckats klara ut tvÄ lÀnge fastkörda, stora frÄgor: De gamla surdegarna om arbetsrÀttens reformering och de utvidgade möjligheter till kompetenshöjning och yrkesbyten under arbetslivet.
För flexibilitet och nyrekrytering i olika yrken, nÄgot som behövs i omstÀllningar i nÀringsliv och förvaltningar, var det ett viktigt framsteg. Med goda argument och en vilja att lösa sakfrÄgor i samverkan kan det gÄ att öppna för snabbare omstÀllningar dÀr de behövs, och samtidigt undvika reformförlamande sociala konflikter.
En helt annan vÀg förordas pÄ ledarplats av Dagens Industri. Den tidningen vill ge sken av att vara nÀringslivets röst. I sjÀlva verket Àr den en utprÀglat dÄlig rÄdgivare till bÄde nÀringsliv och andra. Programmet i Dagens Industri Àr att försöka omintetgöra socialdemokratiskt och LO-fackligt inflytande genom att borgerlighet och nÀringsliv allierar sig med den radikalt antiliberala ytterhögern. Med sÄdant följer en anpassning till dess populistiska attityd, att göra skillnad pÄ mÀnniskor och att bedriva löftespolitik med ofinansierade utgifter.
Att det skulle vara en vĂ€g till ett bĂ€ttre nĂ€ringslivsklimat Ă€r en illusion av riskabelt slag. Det leder snarare till onödiga sociala motsĂ€ttningar â och stĂ€rker en polarisering som skadar reformmöjligheter.
Att anvĂ€nda Ă€ven ny kĂ€rnkraft för en klimatvĂ€nlig, omfattande elektrifiering finns det övertygande skĂ€l för. Det Ă€r troligen bara en tidsfrĂ„ga innan Ă„tminstone socialdemokrater och centerpartister Ă€r redo för slutsatsen att bĂ„de nĂ€ringsliv och miljö behöver detta. Att dĂ„, som M, SD och KD, bedriva missnöjespolitik med fossilpriser â samt utmĂ„la kĂ€rnkraften som symbolfrĂ„ga för SD-allians â Ă€r dubbelt korttĂ€nkt.
NÀr Dagens Industri ska motivera en allians med den antiliberala högern försvaras avarter i bÄde skattesystem och annat. Men det Àr inget verkligt nÀringslivsintresse att ha kvar ojÀmnheter och undantag i kapitalbeskattningen som Àr samhÀllsekonomiskt fel men angenÀma för en del höginkomsttagare. Inte heller Àr det ett nÀringslivsintresse att gynna nÀtlÀkarbolagen som lever pÄ att prestera lite, ha doktorer som inte möter patienter och dessutom bli överbetalda av sjukvÄrden.
Det saknas inte sÄdana sÀrintressen. De tror sig skydda egna fördelar genom att ta ytterhögern till hjÀlp mot reformbehov. För dem kan Dagens Industri vara en bundsförvant. Men för nÀringslivet i stort Àr den tidningen ett irrbloss som leder vilse.