En tidsfråga. Så sammanfattar journalisten och årets Selanderprismottagare Anna-Lena Laurén det faktum att hon inte fick förlängning på sin pressackreditering i våras (DN 15/8). Efter att ha bott i Ryssland i 16 år, fick hon därmed lämna landet.
Efter Rysslands utvidgade invasion av Ukraina i februari 2022 har det blivit näst intill omöjligt för oberoende medier att verka fritt i landet. Nästan alla har förbjudits eller blockerats. Allt fler har dessutom stämplats som ”utländska agenter” vilket försvårar deras arbete. Andra medier har hamnat på listan över ”oönskade organisationer”, vilket i praktiken är ett yrkesförbud.
Alla medier är dessutom underkastade olika former av censur. Statskontrollerade medier har till uppgift att sprida lögnaktig propaganda.
Utländska korrespondenter har tvingats söka ny ackreditering och därefter visum var tredje månad i stället för en gång om året som tidigare. Förfarandet är krångligt och tar, vid sidan av andra krav som obligatoriska och återkommande hälsokontroller, upp alltmer av deras tid.
Laurén skriver att både svenska och finländska kolleger, en efter en, fått beskedet att deras ackrediteringar inte skulle förnyas. Till sist var Laurén den sista svenska korrespondenten som bodde i Ryssland. Nu har även hon fått åka hem. Det var som sagt bara en tidsfråga.
Pressfriheten i Ryssland befinner sig i fritt fall, enligt Reportrar utan gränser. Enligt deras senaste pressfrihetsindex hamnar Ryssland på plats 164 av totalt 180 undersökta länder.
Under covid-19 pandemin antog det ryska parlamentet ett antal lagar som syftade till att minska såväl yttrande- som pressfriheten genom att möjliggöra för myndigheter att tysta alla försök att sprida information som avviker från den officiella versionen av aktuella händelser. Det handlade om skärpta och utökade regler om vem som ska betraktas som en ”utländska agent” och nya bestämmelser om vad som ska anses vara förtal och falska nyheter.
Skälet till att Anna-Lena Lauréns fick lämna Ryssland är av allt att döma just ett påstående om falska nyheter. En artikel i DN (25/4) om utrikesminister Sergej Lavrov fick den ryska ambassaden i Stockholm att beskylla henne för fejk. Efter denna anklagelse lämnade hon Ryssland och hon har inte fått förnyad ackreditering sedan dess.
Laurén har ändå kommit lindrigt undan. Hon kan fortsätta att bevaka Ryssland från Helsingfors. Hennes ryska kollegor har dock inte samma möjligheter. Reportrar utan gränser konstaterar att det finns en arsenal av systematiska hot och straff att ta till i syfte att avskräcka ryska journalister. Det rör sig om allt från hårda straff och fall av tortyr till böter och kortvariga frihetsberövanden, vilka blivit allt vanligare de senaste åren.
I stater där mänskliga rättigheter inte längre tillmäts något värde är det framför allt nödvändigt för staten att strypa möjligheten till yttrande- och pressfrihet. Om ingen längre har möjlighet att påtala att rättigheter kränks, att det förekommer valfusk, att landets unga män offras i ett orättfärdigt krig kan övergreppen mot befolkningen fortgå. Det är därför ryska oberoende medier kommer att fortsätta att tystas och ryssars möjlighet att ta del av utländska medier även i fortsättningen kommer att blockeras.