Inte ens när Sverigedemokraterna försöker framstå som demokratiskt pålitliga lyckas de. Det vill sig liksom inte. Och det gäller inte bara sådant som Jimmie Åkessons notoriska oförmåga att välja mellan en demokratisk politiker och en tyrann – nu senast i intervjun i SVT:s 30 minuter i onsdags.

SD:s nära koppling till Moskvavänliga partier har funnits där länge. Dessa partier och samarbetsformer har skiftat men närheten till Kreml har varit en röd tråd. Det gäller inte minst ställningstagandena i Europaparlamentet.

I september 2014 röstade SD:s ledamöter i parlamentet nej till att EU skulle ingå associeringsavtal med Ukraina. Detta var efter Majdan-revolutionen, Rysslands ockupation av Krim och den mest blodiga fasen av kriget i Donbass.

När det stod klart för alla vilket pris Ukraina hade fått betala för sin europeiska strävan, ville Sverigedemokraterna stänga dörren framför näsan på ukrainarna.

Så blev det inte. Associeringsavtalet röstades igenom av Europaparlamentet, Europeiska rådet och godkändes av samtliga EU-länder. Det innebär bland annat att ukrainare sedan 2017 kan resa visumfritt i EU. Men det är också detta och andra steg som väver in Ukraina i den västerländska demokratiska gemenskapen samt stärker landets förmåga att stå emot pressen från Moskva, som har fått Kreml att höja insatserna. 

Hotet om en utvidgad invasion har skadat Ukrainas ekonomi och gjort att EU beslutat om ett ukrainskt krisstöd på motsvarande 13 miljarder kronor. I måndags röstade Europaparlamentet för detta med överväldigande majoritet – 598 ja-röster. 53 ledamöter röstade nej medan 43 avstod. Bland dem som lade ner rösterna fanns, åter igen, Sverigedemokraternas tre ledamöter.

SD motiverade detta med att pengarna försvinner in i ukrainsk korruption och att det är bättre att stödja Ukraina med vapen. Det sista går alltid att säga. Vapen levereras nu också för fullt av länder som är villiga, om än inte alla slags vapen som Ukraina behöver. Men det är inte en fråga som Europaparlamentet äger. I stället hade församlingen att ta ställning till det som låg på bordet – det ekonomiska stödpaketet. 

Där är behoven akuta. Det är nu som den ukrainska staten behöver pengar för att upprätthålla samhällsfunktioner. Det rör allt från att stötta det finansiella systemet vid kapitalflykt till att ställa upp ekonomiska garantier för den civila flygtrafiken när krigsoroade försäkringsbolag drar öronen åt sig.

SD:s bekymrade tal om korruption är heller inte trovärdigt. Partiet har inte sprungit benen av sig för att stänga penningkranen till Ungern som med största sannolikhet förskingrat en del av EU-medlen.

Och oavsett vilka principer som SD nu säger sig stå bakom när det gäller Ukraina, så är det vad man gör som räknas, inte vad man säger. Där har Sverigedemokraterna ställt sig på samma sida som Europas mest hårdföra putinister, varav en del sitter i SD:s parlamentsgrupp. Det är ställningstaganden för Kreml, inte för ett fritt Ukraina.