Redan innan valresultat fanns hade det lutat Ă„t nĂ„got slags ny koalition i Regionstyrelsen i Sörmland. Ăven dĂ„ mandaten var fördelade fanns fler möjligheter Ă€n den det nu Ă€r pĂ„ vĂ€g att bli.
Det kunde blivit en samverkan av socialdemokrater och moderater, efter mönstret frĂ„n Katrineholm, StrĂ€ngnĂ€s och Eskilstuna. Detta blev mer tĂ€nkbart efter skiftet av gruppledare hos Moderaterna, till Christoffer Ăqvist. Vidare har Moderaterna nu ett handlingsprogram för regionen dĂ€r innehĂ„llet i vĂ„rdfrĂ„gorna har tonlĂ€ge och sakinnehĂ„ll som kan underlĂ€tta breddad samverkan.
En S-M-koalition hade, som det gÄtt till i riksvalrörelsen, krÀvt en del psykologi och förtroendeskapande samtal. DÄ hade sannolikt VÄrd för Pengarna stÀllts vid sidan. I stÀllet har det partiet övergÄtt till att bilda koalition med Moderaterna, och med bÄde Centern och Kristdemokraterna.
SÄ Moderaterna kan efter lÄng tid i opposition nu som största koalitionsparti fÄ ordförandeposten i Regionstyrelsen. SÄ hade det knappast blivit om S varit med. I stÀllet för att stÀllas Ät sidan har VÄrd för Pengarna hÄllit sig kvar.
Att personkemi haft betydelse kan man utgĂ„ frĂ„n. Inte bara Moderaterna utan Ă€ven VĂ„rd för Pengarna och andra har bytt gruppledningar. Christoffer Ăqvist, som hanterat vĂ„rdfrĂ„gor som vice ordförande i Katrineholms vĂ„rd- och omsorgsnĂ€mnd, har lĂ€ttare kunnat fĂ„ fler med sig.
Men det blir inte en fyrpartigrupp i majoritet i fullmÀktige. DÀr blir det i stÀllet ett knappt flertal om S och SD röstar lika. Det kan hÀnda. Men betydelsen av det blir sannolikt inte alls sÄ stor som i riksdagen, dÀr S och SD tillsammas kan fÀlla alla förslag frÄn en minoritetsregering.
Dagordningen i en region Àr vÀldigt mycket snÀvare Àn i riksdagen. Inte heller budgeten för de dominerande verksamheterna, sjukvÄrden samt driften av primÀrvÄrdens regionÀgda del, innehÄller sÀrskilt mÄnga tillfÀllen för SD att leva ut sin drift att göra skillnad pÄ folk efter deras ursprung. LÀkaretiken ger dessutom en stadga Ät verksamheten vad gÀller att inte sortera och prioritera vÄrdtjÀnster efter patienters personliga och slÀktmÀssiga förhÄllanden.
Det handlar ocksÄ i de flesta sjukvÄrdsfrÄgor om sÄdant dÀr medicinska bedömningar och regionens arbetsgivarroll anger huvudriktningen, och dÀr samförstÄnd över gamla blockgrÀnsen ligger nÀra till hands. Vad ett "minoritetsstyre" frÀmst kan rÄka ut för Àr sannolikt att av socialdemokrater yrkade kostnadsökningar ibland kan fÄ majoritet genom SD-röster. De behöver i sÄ fall inte ens stöd frÄn VÀnsterpartiet.
Att "hoppande majoriteter" förekommit i andra regioner har för det mesta inte fÄtt nÄgra större följder. Steriliteten i SD:s sakpolitik Àr oftast stor utanför deras speciella kampanjfrÄgor. Utrymmet för överbud i bidragsutbetalningar Àr högst begrÀnsat inom regionens ansvarsomrÄde.
Det mesta tyder pÄ att det ideologiska skiftet i regionledningen kommer att fÄ förhÄllandevis begrÀnsad praktisk betydelse, sÀrskilt jÀmfört med rikspolitiken.
Vad det eventuellt kan betyda i frÄga om personligt handlag i att leda verksamheten kan man inte veta förrÀn efterÄt.