Den som ställer krav på andra att följa lagar och regler behöver leva som den lär. Därför är den historia som nu rullas upp inför öppna ridåer i polisens absoluta toppskikt beklaglig, eftersom den kan leda till att tilltron till Polismyndigheten försvagas.
Det saknas fortfarande information om väsentliga delar av samtliga turer av den här historien. Men det som redan framkommit är illa nog.
Det börjar med en tillsättning av tjänsten som underrättelsechef på polisens nationella operativa avdelning (Noa) 2014—2015. Tjänsten gick till Linda Staaf, då ekonomidirektör för polisens Region Öst. Enligt Svenska Dagbladet fanns sammanlagt 22 sökande till tjänsten. Staaf var på pappret inte den mest meriterade. Trots det rekryterade hon av chefen för Noa, Mats Löfving.
Alla, oavsett meritlista, kan söka en tjänst. Men varför Löfving rekryterade just Staaf, är i skrivande stund oklart. Tillsättningen har kritiserats och har tidigare utretts utan att leda till någon åtgärd. I dagarna inleddes dock en förundersökning som ska utreda ifall Löfving begick grovt tjänstefel när Staaf rekryterades.
Klart är dock att de efter en tid inleder en relation som Staaf beskriver som ”privat men ytlig.” Relationen avslutas och vad som händer sedan är ännu oklart.
I september 2020 upprättas en polisanmälan om att Löfving ska ha misshandlat Staaf. Anmälan, som läggs ned, görs av chefen på Särskilda utredningar, Ebba Sverne Arvill.
I oktober 2020 blir Löfving utsedd till regionpolischef i Stockholm och Gotland.
I december 2021 anmäls Mats Löfving för grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande av polisens säkerhetschef Ari Stenman efter ett samtal med Linda Staaf. Även denna anmälan läggs ned.
Staaf uppger att hon inte blivit informerad om någon av anmälningarna. Rikspolischef Anders Thornberg uppger dock att anmälningarna har hanterats enligt ”gängse rutiner”.
Efter beskedet om att en förundersökning inletts omplaceras Mats Löfving av Thornberg. Noa meddelar att Linda Staaf inte får övergå till en utlovad tjänst på justitiedepartementet efter årsskiftet.
Som utomstående kan man inte annat än att ställa en rad frågor.
Precis som Caesars hustru ska inte höga polischefer kunna misstänkas för brott eller oegentligheter. Så hur kommer det sig att misstankarna mot Löfving inte utreddes tidigare och i grunden? Om misstankarna saknar grund hade man kunnat avfärda dem redan för sju år sedan.
Hur kommer det sig att rikspolischef Anders Thornberg säger att de båda polisanmälningar som upprättats mot Löfving hanterats enligt gängse rutiner. Hur ser dessa rutiner ut – om inte ens Linda Staaf informerats om anmälningarnas existens? Varför har man inte gått vidare och undersökt Löfvings lämplighet som chef?
De senaste åren har återkommande kritik riktats mot polisen. Inget demokratiskt samhälle har dock råd med en illa fungerade polis och rättsväsende. Svensk polis måste vara bättre än så här. Ett första steg är att lägga alla kort på borden. Nästa steg är att åtgärda systemfelen i organisationen.