Det yr miljarder. Riksdagen har regeringens ekonomiska vårbudget på bordet. Där, liksom i oppositionsmotioner, förespeglas miljarder från statskassan till privat konsumtionsutrymme.
Valrörelsen har en inverkan på budgetpolitiken som inte kan vara hållbar efter valdagen. Både säkerhetspolitiken och befolkningens åldrande kommer att ge ökade kostnader, stora belopp som kräver skattepengar. Upprustningen av både militärt och annat försvar kommer att behöva påskyndas, oavsett Natomedlemskapet.
En ganska snabb ökning sker av antalet äldre över 80, den ålder då vårdbehoven är störst. Utbyggd äldreomsorg kommer att belasta kommunerna mycket. Även regionernas sjukvård påverkas.
Vård och militär är personaltunga, miljardkrävande verksamheter. Det borde inses att de minskar utrymmet för bidrag eller skattesänkningar som ska ge ökad privat köpkraft.
Men just utdelning av pengar för privat konsumtion föreslås livligt från höger och vänster. Pengar som ska föreställa pensioner tas från statskassan, utan att ha någon grund i arbete och inbetalda avgifter. Även en högre ersättningsnivå i a-kassan utlovades i statsministerns majtal.
Från både regering och opposition förespeglas också alltför flitigt kompensationer ur statskassan för prishöjningar på mat, energi och annat. Det gäller även prishöjningar som är följder av det ryska angreppskriget. Men att sådana utifrån kommande kostnadsökningar slår mot samhällsekonomin är ofrånkomligt. De försvinner inte för att bördan tillfälligt stjälps över på statskassan.
För särskilt hårt drabbade näringar, och särskilt utsatta konsumentgrupper är en del stödåtgärder ändå motiverade. Men att höjda priser inte skulle få påverka reallönerna negativt är orealistiskt.
Priserna behöver i huvudsak få slå igenom och påskynda teknikförändring och åtgärder för mer klimathänsyn och minskat beroende av fossildespotiernas leveranser. Där bördan ändå behöver lindras bör detta så långt möjligt ske med andra slags lättnader – inte med att hålla nere priset per kilowattimme eller per liter bränsle.
Om sådant trots allt görs ska det vara tillfälligt, inte varaktigt. Högeroppositionen går dock, och det syns även i riksdagsmotionerna, in för att överträffa regeringen i att göra på fel sätt, så att ekonomiska drivkrafter för energihushållning trubbas av.
Att pensionssystemet är arbetsstimulerande och välfärdsstärkande beror på att dess grund är livsinkomstprincipen. Därmed stärker systemet underlaget för sig självt och för den övriga välfärden. Detta motverkar regeringen med valrörelseutspelet om ett ”garantitillägg” för en del pensionärer, en skattefri tusenlapp, med första utbetalning strax före valdagen.
Detta är pengar under innevarande budgetår, och ligger därför i en ändringsbudget – ihop med bland annat ett stöd till jordbruket som fler partier vill genomföra. Centern har, som enda parti, lagt en entydig motion om att riksdagen ska lyfta ut regeringens valrörelsemanöver med "tillägget" – men godkänna resten av ändringsbudgeten.
För såväl budgetpolitikens riktlinjer som för ändringsbudgeten är utgången i utskottet och i kammaren oklar. De fyra delvis oeniga partierna i Kristerssonblocket har en del gemensamma avsnitt i sina motioner. De verkar i likhet med regeringen inställda på att vårbudgetens behandling främst ska vara en del av valrörelsen.
Efter valet kommer en kärvare verklighet att göra sig påmind.