Vad får man kalla en kommun? Frågan har aktualiserats sedan tidningens chefredaktör Eva Burman i en krönika skriver om ett samtal med några väninnor där hon utbrister: ”Eskilstuna har blivit ett riktigt rövhål. Varför bor vi kvar här?"

Krönikan har väckt reaktioner. 

En person som blivit riktigt provocerad av uttalandet är kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S). I ett inlägg på Facebook skriver han bland annat: ”Hur många kommuner har begåvats med en lokaltidning som spottar på den egna kommunen? Och det ska komma från någon och dess tidning som aldrig missat ett enda tillfälle att kritisera politiken när den ifrågasatt migrationen, inflyttning av människor i orimlig mängd som leder till ökade klyftor och segregation.”

Svaret på hans fråga är många kommuner. Det är lokaltidningarnas grundläggande uppgift att återkommande granska och kritisera makten i form av kommunpolitikerna och deras beslut. Eller för att citera grundarna av Eskilstuna-Kuriren som 1890 slog fast att tidningen skulle: "blotta, granska och beifra de maktmissbruk och övergrepp som kunna förekomma inom vår värkningskrets". 

En fri granskande media är en garant för demokratin. Det är ingen slump att inskränkningen av pressfrihet sker i länder där människors grundläggande fri- och rättigheter gradvis inskränks. Vi ser det i länder som Ryssland, Ungern och Turkiet där fri media stegvis ersätts av regeringstrogen media som ägnar sig att prisa makten. 

I ett fritt och demokratiskt samhälle får de folkvalda emellertid acceptera att kritik från media är en del av uppdraget. Det finns också lokalpolitiker som är tacksamma för att de blir granskade, eftersom det bidrar till att de fattar bättre och mer underbyggda beslut. Media bidrar därmed till att de gör ett bättre arbete. 

Jimmy Jansson anser också att tidningen i mer än ett decennium återkommande kritiserat: ”Varje beslut om att hindra, försvåra och stoppa sådant som leder till segregerade stadsdelar och som skapar grundorsaken till att unga män blir, ja ”rövhål”, om man vill sjunka till den nivån”.

Med denna mening ändrar Jimmy Jansson perspektivet. Från att kalla en stad för ett ”rövhål” till att konstatera att det är personer som är det.

Det finns en stor skillnad i sättet att uttrycka sig. Det vet den som kan skilja på stad och person. 

Ingen förnekar att Eskilstuna är en stad med uppenbara utmaningar och problem. Men det är Jimmy Jansson som gång på gång väljer att kritisera människor i stället för de problem som finns i staden. I hans värld finns två tydliga grupper. De önskade och de oönskade. 

Det är bland annat det som tidningen återkommande kritiserat. Att han i sin retorik medvetet väljer att sparka nedåt mot människor som redan ligger. 

Socialdemokraterna har styrt Eskilstuna i mer än 100 år. Det finns därför fog att säga att S i hög grad bidragit till att forma staden till det den är i dag. 

Men när har Jimmy Jansson erkänt att hans parti inte gjort tillräckligt för att stoppa den utveckling med ökad segregation och gängkriminalitet som vi ser i dag? När såg vi Jimmy Jansson rasa mot sitt parti som satt i regeringen mellan 2014–2022? När ställde han sig på barrikaderna och krävde att hans parti skulle göra mer? 

Jansson har suttit som kommunstyrelsens ordförande sedan 2011.De första skjutningarna i Eskilstuna skedde 2012 och fortsatte under 2013. Därefter kom några relativt lugna år innan skjutningarna började igen 2016. I landet sågs det första tecknen på gängkriminalitet och den utanförskap som vi ser i dag redan på 1990-talet.

Så visst Jimmy Jansson skulle med fog även kunna kritisera alliansregeringen och S-regeringen före den. Men det gör han inte. Inte heller recenserar han sin egen politiska insats sedan 2011.

I stället väljer han att kalla människor för ”rövhål” och anklagar tidningen för att inte vara tillräckligt hovsam inför makten. 

Det är inte roligt att bli kritiserad. Det är ingen lätt uppgift att vara kommunstyrelseordförande i en stad som Eskilstuna. Men det är som sagt varken tidningens uppgift att stryka Jimmy Janssons medhårs eller blåsa upp hans ego.