En journalist på Sydsvenskan låter programmet ChatGPT, som bygger på artificiell intelligens (AI), skriva texterna i hans ställe. Marques Brownlee, en känd youtuber, lät ChatGPT skriva manus till ett avsnitt. Och i höstas turnerade en teatergrupp med en pjäs helt skriven av AI. Fler områden än de kreativa är dock under press.
I brittiska tidningen The Guardian (4/12) beskriver journalistikprofessorn Dan Gillmor att den uppgift som han bad ChatGPT skriva hade fått “ett bra betyg”, och att universiteten nu har “väldigt svåra problem att konfrontera”. Samma sak bekräftas av lärare vid svenska universitet, enligt Vetenskapspodden (SR, 8/12). Två danska professorer i företags- respektive nationalekonomi har även visat att ChatGPT skulle klara deras tentor.
Enligt Fredrik Ahlgren, lektor i datavetenskap och medieteknik vid Linnéuniversitetet, är dagens plagiatkontroller i skolorna passé. Så vem ska stoppa detta? Inte svenska myndigheter, verkar det som.
När Universitetskanslerämbetet (UKÄ), som granskar universitetens kvalitet, fick frågan om vad de gör för att hantera frågan blev svaret, ingenting. Enligt en verksjurist (SR, 7/12) får de vänta och se om det blir ett större problem. Det är dock svårt att förstå hållningen. Problemet existerar ju redan.
Just nu sitter svenska gymnasieelever och skickar in uppsatser om franska revolutionen som de inte skrivit eller ens begriper. De som uppfattar sig ha mest att vinna kortsiktigt på att använda AI för att klara inlämningsuppgifter, är också de som långsiktigt har mest att förlora. Det är de studiesvaga som blir de första offren för ett digitalt system och en teknologi som tenderar att förväxla tillgänglighet med betydelse. All information är inte kunskap.
Politiker ska inte agera på alla nyheter. Men de senaste veckornas AI-diskussioner visar att den nya tekniken nu når bortom industrier och forskarlabb. Därför var talet i riksdagen 14 december, när statsminister Ulf Kristersson (M) la fram regeringens plan för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd, en besvikelse.
Det förbereds flera stora lagstiftningspaket i Bryssel. Ett av de största är AI Act. Det är första gången en politisk institution ger sig på att försöka reglera AI. Lagen kommer påverka geo- och säkerhetspolitiken bortom Europas gränser, när dynamiken gentemot Kina och USA ändras. Den skär även rätt igenom närings- och innovationspolitiken, och därmed ekonomin. Och den går direkt in i de nationella rättsväsendena, genom att föreslå kapacitet att övervaka alla i realtid med AI.
Som grädde på moset måste skolan som institution ställa om förmedling och kontroll av kunskap. Fler muntliga tentor och övervakade inlämningar väntar. Men var går gränsen för digitala hjälpmedel? Rättstavningsfunktionen i Microsoft Word var en gång kontroversiell. Idag är billiga men avancerade tjänster som Grammarly legio för många på engelskspråkiga utbildningar.
Allt det här hade en regering i ett land som älskar att kalla sig för digitaliserat kunnat prata om. Kristersson nämnde bokstäverna “ai”, i den följden, ett dussintal gånger. Men inte för att prata teknologi, utan Ukraina. En gång hördes ordet naivitet. Den sortens politiska ironi hade inte ens ChatGPT kunnat skapa.