Sagoläsare med färgglada kläder och peruker samt extra mycket smink
I samband med Springpride 2024 har Rädda Barnen tillsammans med ABF Sörmland anlitat dragshow-teatersällskapet "Bland drakar och dragqueens" att hålla en sagostund – i första hand för barn mellan tre och sju år.
Föga förvånande har initiativet mötts av ilska på sociala medier.
För just på sociala medier kan man ibland få intrycket att det inte finns något farligare för ett barn än en dragqueen som läser en saga. "Barnen borde räddas från dragqueens och annan sexualisering", skrev en person exempelvis på Facebook om sagostunden i Eskilstuna.
Och det är också den genomgående logiken i kommentarerna. Barn ska skyddas från att bli utsatta för sexualisering.
Det är visserligen en slutsats som det inte är svårt att skriva under på. Men som jag skrev i en ledare för drygt ett år sedan kräver denna diskussion först att vi definierar vad som är sexuellt eller inte. Det sitter, liksom skönheten, i betraktarens öga.
Och det är långt ifrån alla betraktare som förknippar sagoläsande dragqueens med sex. Det kräver helt enkelt en blick, som inte är min.
Det skulle till och med kunna hävdas att teatersällskapet Bland drakar och dragqueens har återupptagit en gammal tradition med rötterna i antiken där det bara fanns manliga skådespelare på scenen. Enligt teatersällskapets webbsida är deras sagoläsare: "professionella skådespelare från Sveriges största teaterscener som Kungliga Operan och Stadsteatern. De är även utbildade och yrkesverksamma lärare och pedagoger.”
De råkar bara ha färgglada kläder och peruker samt extra mycket smink.
Gruppen ”Dragqueen story hour” gör gärna en poäng av att de läser ”normkreativa sagor”. De kan exempelvis visa barnen att det är okej att en pojke har en klänning eller leker med dockor.
Att detta är okej håller inte alla med om. Men då borde de samtidigt rasa över läroplanen för förskolan som slår fast att förskolan ska ”organisera utbildningen så att barnen möts, leker och lär tillsammans, samt prövar och utvecklar sina förmågor och intressen, med samma möjligheter och på lika villkor, oberoende av könstillhörighet.”
Barn tänker dessutom sällan i termer av könstillhörighet från början – det är något de lär sig. Dragshowartisterna i Dragqueen story hour har till exempel fått frågan om de är ”riktiga killprinsessor” av en liten pojke.
Det finns heller inget tvång för barn att ta del av de dragqueen-ledda sagostunderna. Det är barnens föräldrar som bestämmer om de ska gå eller inte.
Och att det är föräldrarna som ska ha makten över sina barns uppfostran är något som ofta gillas skarpt i de högerkonservativa kretsar där kritiken mot att dragqueens som läser sagor är som mest högljudd.
Men att det faktiskt är familjerna som bestämmer är en poäng som går förlorad i det kulturkrig som drivs mot bland annat dragqueens med SD som självutnämnd härförare.