Bara där ordet är fritt kan det obekväma och det skakande minnet bli läsning för många. Där kan historien skrivas. I Ryssland kan nu inga nyhetsrapporter om Putinsystemets realiteter tryckas, inte heller skönlitterära skildringar av lidandet.
I efterhand har det fria ordet möjliggjort de historieböcker och litterära verk som ger insikt den radikala högerns mördande och härskarmetoder i Nazityskland och i Mussolinis Italien. Alexander Solzjenitsyns böcker om de kommunistiska Gulaglägren kunde till sist ges ut – först bara i det fria ordets väst, sedan under en parentes av öppenhet i Ryssland.
Det mörknar åter för friheten på flera håll. Tryckfrihet och kulturell frihet är under attack även i flera fria länder. Försvaret av det fria ordet, och dess spridning över alla slags gränser, är ett av de viktigaste medlen för frihetens bevarande.
Organisationer som tar detta på allvar har viktiga uppgifter. I dagarna håller en av dem, Internationella PEN-klubben, världskongress i Uppsala. Det är i år 100 år sedan dess svenska medlemsklubb bildades, kort efter den engelska moderklubben.
Under världskriget då tryckfriheten var pressad i det av nazimakten kringrända Sverige – med beslag av tidningar, rättegångar mot författare och transportförbud var Eskilstuna-Kuriren, under ledning av J A Selander en av de främsta tidningarna i att stå upp för det fria ordet.
En meningsfrände och bundsförvant i detta hade J A Selander i en annan känd sörmlänning, prins Wilhelm i Flen, en mångsidig kulturpersonlighet, författare och filmare, ett av de positiva undantagen i det svenska kungahuset.
Då Selanders samling av artiklar om Norge under krigsåren gavs ut som bok, skrev prins Wilhelm förordet. Prinsen var också PEN-klubbens svenska ordförande 1944-53. Hans efterträdare i dag är Jesper Bengtsson, krönikör på kultursidor i Eskilstuna-Kuriren.
Försvaret av det fria ordet, nyhetsförmedlingens, samhällsdebattens, förkunnelsens, kulturens och forskningens frihet, möter det farligaste, men inte det enda, motståndet från statsmakten i dess totalitära former. Försvaret måste börja långt innan stupet ner i den avgrunden.
Tryckfrihet med svensk styrka är inte allmän ens i demokratier, utan en modell det bör missioneras för hos andra, medan den vårdas här hemma. Hoten är många – inte alltid så brutalt tydliga som mordförsöket nyligen på författaren Salman Rushdie.
Högerradikala regeringar i Polen och Ungern följer, i olika takt, i de fotspår Erdogans Turkiet och Putins Ryssland trampat upp. De eliminerar kritiska massmedier eller omvandlar dem till regeringsmaktens megafoner. Mot dessa statsmakter visar Västeuropas högerradikaler en samfälld lojalitet, sådan som kommunisterna i väst brukade visa Sovjet då det fria ordet undertrycktes.
Till de mer utsatta för repressiva metoder i väst hör affärstidningar och andra som granskar ekonomiska missförhållanden eller oegentligheter. De utsätts på flera håll för kaskader av dyrbara rättsprocesser. Deras motparter kan använda sig av högt betalda advokater och brittisk juridik.
Även i Sverige kampanjas det med näringslivspengar för att bolag ska få kräva skadestånd för ”kränkningar”. Den lobbyn hör till dem som kan väntas begära en ny justitieministers tjänstvillighet.