Att öppna gruva sker inte utan risk. Miljöer och djurliv kan påverkas negativt vid prospektering och utvinning. Kulturarv kan försvinna eller behöva flyttas. Det är inte obetydliga saker men får inte betyda stopp till gruvor överallt.
Det som presterades på debattplats i Dagens Nyheter (30/12) av språkröret Per Bolund (MP) och riksdagsledamoten Amanda Palmstierna (MP) om gruvetablering i Sverige var mer nyanserat än vad andra delar av miljörörelsen brukar vara i frågan. Bland annat erkänner MP att mineraler och metaller från sådana gruvor behövs i klimatomställningen, till elbilar och annan teknik.
Kretslopp där ovanliga metaller och mineraler kommer till nytta mer än en gång behövs. Det har Bolund och Palmstierna rätt i. Men för att något ska kunna återvinnas måste det först utvinnas. Och i dag finns det inte nog av dessa ämnen i omlopp för att täcka framtida behov.
Gruvnäringen har länge varnat för långa handläggningstider hos myndigheter och domstol. Risken är att viljan att investera i svenska gruvor minskar. Detta försöker miljöpartisterna tona ner men glömmer den extra tid som går åt till prospektering och samråd med lokalsamhälle innan grävandet kan börja.
Miljöpartisterna säger att de inte utesluter ny gruvverksamhet i Sverige men kan i debattartikeln bara presentera sådana gruvor de säger nej till.
Ett annat motstånd som finns runt om i Sverige och som försvårar klimatomställningen är det riktat mot vindkraften. Den av företagen Hexicon och Zephyr planerade vindkraftsparken ett par mil utanför den Bohuslänska kusten har väckt stor debatt i flera västkustkommuner. Det kan bli runt 300 vindsnurror vars elproduktion är ett välkommet tillskott i det svenska elsystemet.
Men detta har L i flera kommuner på västkusten vänt sig emot (GP Debatt 29/12). L-politikerna oroar sig för att horisonten ska förstöras av vindsnurrorna och kallar detta budskap för ”grönt och liberalt”. Men även lokala företrädare i S och M har uttalat sig negativt om byggförslagen.
Hur och var gruvor och vindkraftverk byggs kan diskuteras. Men fler politiker behöver bli bättre på att säga ja. För lägger man samman alla de nej som hörs varje gång något nytt ska byggas så blir det ingenting. Hur ska vi då klara av klimatkrisen?