Om Mälardalens högskola hade fått universitetsstatus i slutet av 1990- eller början av 2000-talet hade det varit läge att höja på ögonbrynen.
Det var då som högskolorna i Örebro, Karlstad och Växjö utsågs till universitet, på tvärs mot Högskoleverkets rekommendation. Senare fick även Mitthögskolan, med bas främst i Sundsvall, universitetsstatus efter en utdragen ansökningsprocess och tilldelning av naturvetenskapligt vetenskapsområde.
Dessa turer och själva det faktum att Sverige mellan 1997 och 2005 fick fem nya universitet – däribland Luleå tekniska – ledde till diskussioner om urholkning av universitetsstatusen, den som ger generell rätt att utfärda forskarexamen samt tillgång till särskilda statliga forskningsanslag.
Det fanns fog för kritiken. Systemet hade brister. I den dåvarande ordningen tvingades högskolor som ville bli universitet att anpassa sig till givna sökkriterier. De lade resurser framför allt på att bredda verksamheten, i stället för att satsa på att höja kvaliteten på de områden där man hade särskilt goda förutsättningar.
Alliansregeringen lyfte fram det problemet i sin forskningsproposition 2009. De fasta kriterierna avskaffades i politisk enighet. Det blev heller inga nya universitet under alliansregeringens åtta år, om man inte räknar sammanslagningen av Växjö universitet med Högskolan i Kalmar 2010. S-MP-regeringen har också varit återhållsam – Malmö högskola är hittills det enda lärosäte som fått bli universitet (2018).
Det är svårt för utomstående att i alla delar bedöma riktigheten i regeringens beslut om Mälardalens högskola. Men det går inte att hävda att det har tagits på lösa grunder, även om det har funnits med som ett socialdemokratiskt vallöfte.
MDH är den största av Sveriges högskolor med flest doktorander och examenstillstånd. Det statliga åtagandet om ökad finansiering, som följer med universitetsbeslutet, ligger i linje med att stärka forskningen inom framför allt naturvetenskap och teknik, och i nära koppling till näringslivet.
Det gäller samtidigt att dra rätt växlar av förändringen i Eskilstuna och Västerås. Lokala folkvalda talar om fler studenter. Men strävan efter tillväxt, som tycks sitta i ryggmärgen hos många kommunpolitiker, ska inte vara ett självändamål. Högskolans rektor Paul Pettersson dämpade också förväntningarna på det under fredagens presskonferens, utan att säga det rakt ut.
Universitetsstatus ger bättre förutsättningar att stärka spetsen, forskningen, och låta det sippra ner i verksamheten i form av ökad kvalitet i grundutbildningarna. Mälardalens universitet ska bli en bättre akademisk institution än i dag, inte nödvändigtvis så mycket större.