Sedan personröster med kryss började räknas är det inte hos Socialdemokraterna de använts mest. Men är det därför något konstigt i att det nu blir en krysskampanj från deras organisation i Eskilstuna? Syftet är att få in Åsa Kullgren i kammaren, trots den sjätteplats hon fått på länslistan.
Nej, även om det varit ovanligt i det partiet är det inget unikt ens där att en personkampanj påverkat riksdagsgruppens sammansättning. Riksdagen hade 1969-79 en talman, Henry Allard, som var uppskattad över partigränserna och omvaldes även efter att majoritetsläget skiftat 1976.
Han valdes in på det sätt som liknar en nutida inkryssning, och då kallades spränglista. Delar av partiorganisationen ville ha en ungdomligare kandidat. Tillräckligt många väljare tog den alternativa valsedeln där Henry Allards namn stod med. Han kom in i Andra Kammaren, blev kvar där och till sist dess talman. Som sådan fortsatte han i enkammaren.
De som vill kampanja för Åsa Kullgren – eller för krysskandidater i andra partier – ska i vart fall inte vika sig för påståenden om att alla borde nöja sig med det ett partidistrikt spikat. De kan visa på ingen mindre än Henry Allard, som föredöme i fråga om personval.
Åsa Kullgren är i länet mest känd som landstingsstyrelsens ordförande 2010-15. Så det överraskar inte att hon utöver kriminalpolitik – en åklagares fackområde – tänker ha vård som främsta kampanjtema.
Fast det skorrar när hon som ståndpunkt nämner att ”marknadsexperimenten inom vården upphör” Sådana val av ord, där alla icke regionägda vårdformer kan förefalla dragna över en kam, ses kanske som nödvändig för framgång i att profilera sig som krysskandidat.
Men dylik enkelspårighet är inte det som syns i Åsa Kullgrens tidigare verksamhet som regionpolitiker och statlig läkemedelsutredare. I dåvarande landstinget styrde hon med andra partier i koalition över ”blockgränsen”, och det var hon inte dålig på.
Båda hennes utredningar – om utvärdering av apotekskonkurrensen och om läkemedelsförsörjning vid pandemier och andra kriser – har varit prov på vederhäftighet och frihet från dogmatism i huvudmannaskapsfrågor. Det har varit sakligt motiverade förslag till justeringar – inte svepande ord om ”experiment” som borde ”upphöra”.
Tillgängligheten till "fysiska apotek" har, i landets olika delar "antingen förbättrats eller varit i det närmaste oförändrad sedan omregleringen", skrev hon 2017. Här på ledarsidan fick hon ett mycket positivt betyg för en väl genomförd utredning.
Mer allmänt borde hon och andra vårddebattörer undvika att diskutera huvudmän och driftformer endimensionellt, längs en skala offentligt – privat. Det är prestationerna man bör inrikta sig på.
Vid konkurrens ska likvärdiga villkor mellan olika huvudmän eftersträvas. Att vårdgivare försöker få betalt för de bekvämare insatserna men undvika eller alltför ofta remittera bort svårare patienter kan hända i både regionägd och privat vård. Avarter som förekommer i en del privatägda vårdföretag är inte sällan av just det slaget. Nätläkarföretag är exempel på behov av stramare linjer.
Upphandlingar och regelböcker för primärvårdens ersättningar är kraftfulla och beprövade styrmedel. Men de måste då också användas genomtänkt och styra rätt.