När Danske banks penningtvättshärva i de baltiska staterna avslöjades 2018 var Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen tvärsäker: sådant skedde inte i hennes bank. Men så var det inte och banken visste om det.

Året därpå avslöjade SVT Nyheter och Uppdrag granskning (UG) att också Swedbank hade tvättinrättning i Baltikum. Bolag som saknade verksamhet i Baltikum och vars verkliga ägare var dolda slussade miljarder genom banken. Bland annat dök stulna ryska skattepengar upp i transaktionerna. Enligt den amerikanska advokatbyrån Clifford Chanes utredning raggade dessa baltiska dotterbanker aktivt sådana ”högriskkunder”. Bankens ledning ska enligt utredningen också ha avsiktligt misskött och underfinansierat arbetet mot penningtvätt där (Dagens Nyheter 23/3-20).

Det är mot den bakgrunden som Ekobrottsmyndighetens nyligen väckta åtal mot Bonnesen bör ses. Det är frågan om grovt svindleri. Åklagaren menar att den tidigare vd:n haft vetskap om bankens bristfälliga arbete mot penningtvätt i Baltikum men ändå sagt det motsatta för att hålla uppe aktiekursen.

Hon står även åtalad för insiderbrott. Enligt åtalet ska hon ha berättat för Swedbanks största aktieägare om de graverande uppgifterna som några dagar senare skulle avslöjas av Uppdrag granskning. Till skillnad från småsparare och aktiemarknaden som fick veta det först när programmet publicerats. Bonnesen har än så länge nekat till anklagelserna.

Att styrelsen avskedade Bonnesen var rätt och riktigt. Hon hade visat dåligt omdöme. Men hur väl Ekobrottsmyndighetens åtal mot henne håller i domstol återstår att se. Denna sort av brott hör inte till vanligheterna och kan vara svåra att bevisa i rätten. Och det är inte otänkbart att fallet så småningom prövas i Högsta domstolen.

Samtidigt bör åtalet inte skymma annat väsentligt. Mediers avslöjande av Swedbanks beteende i Baltikum har haft effekt. I Sverige har det lett till stora bötesbelopp – och mer väntas i USA. Vd och styrelse har bytts ut. Bankens försök att reparera och förbättra penningtvättsarbetet är inte heller de betydelselösa.

Banker kan inte lova att dem inte används i brottsliga syften. Men de kan sätta upp varningssystem, upprätta rutiner, kräva att bolagsägares identitet görs klara innan bankkonton öppnas. Och när bankerna misslyckas: lova bättring. För de ska inte göra sig till verktyg åt skurkar som vill tvätta pengar från människohandel, narkotika, utpressning. Inte heller ska de hjälpa diktatorer och regimlierade affärsmän att gömma stulna skattepengar i väst.

Storbankernas vårdslöshet i Baltikum bör däremot inte leda till att döma ut bankverksamhet där. Deras närvaro i Estland, Lettland och Litauen bidrar till ekonomisk och säkerhetspolitisk stabilitet. Alternativet hade kunnat vara riktigt sjaskiga banker.