Efter nästan 30 års medlemskap i EU finns det fortfarande en föreställning hos många att det finns en tydlig uppdelning mellan den svenska politiken och den som bedrivs i EU. Att det går att ägna sig åt den ena men inte åt den andra och då helst inte åt EU-frågorna. I mångt och mycket är det en illusion. Cirka hälften av punkterna på fullmäktiges dagordning i svenska kommuner och regioner påverkas exempelvis direkt eller indirekt av EU i dag.
Under onsdagen samlades partiledarna i riksdagen för att debattera EU. Det finns onekligen många ämnen att diskutera inte minst synen på vad EU ska vara och utvecklas till eller vad som ska uppnås när Sverige under ett halvår tar över ordförandeskapet i EU:s ministerråd efter nyår.
Det blev det tyvärr inte mycket debatt om. Några partiledare – i synnerhet Kristdemokraternas Ebba Busch, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Centerpartiets Annie Lööf försökte visserligen, men deras inlägg dränktes av det som kom att utvecklas till en inrikespolitisk debatt om de svenska klimatmålen, priset på el och behovet av kärnkraft.
Det är bara att beklaga att partiledarna inte tog chansen att föra en renodlad EU-debatt. Nu diskuterades knappt de fyra områden som statsminister Ulf Kristersson (M) vill prioritera under ordförandeskapet: EU:s inre och yttre säkerhet, EU:s klimatpolitik, EU:s konkurrenskraft och upprätthållandet av rättsstatens principer.
Det är visserligen breda och angelägna områden. Men finns det även andra ämnen som också borde prioriteras?
Under sina anföranden tog exempelvis Busch och Åkesson upp frågan om medlemsländerna lämnat över för mycket makt till EU. Båda partiledarna var ense om detta: Gör EU mer lagom, som Busch uttryckte det.
Vad det är EU ska besluta om borde diskuteras mer och oftare. I synnerhet då alla politiker inte verkar förstå vad vissa förändringar, som införandet av EU:s sociala pelare, faktiskt för med sig i form av nya bestämmelser.
Under partiledardebatten stack Jimmie Åkesson åsiktsmässigt ut, då han ifrågasatte storleken på Sveriges medlemsavgift. Pengarna skulle, enligt Åkesson, göra mer nytta i Sverige. Samtidigt propagerade han för att Sverige likt andra länder borde bli bättre på att plocka russinen ur kakan – eller roffa åt sig mer pengar för att uttrycka det rakare. Så uttrycker sig bara den som i grunden inte tror på eller förstår styrkan i internationella samarbeten.
Annie Lööf, framhöll i stället EU:s motto: förenade i mångfalden. Hon framhöll styrkan när EU:s medlemsländer förenar sig och agerar med en röst och vikten av att hålla fast vid de frihetliga och liberala värderingar som ligger till grund för en stor del av EU:s arbete. Lööf och Kristersson framhöll även vikten av att villkora och minska utbetalningarna till medlemsländer som inte upprätthåller rättsstatens principer.
Europa står inför stora utmaningar. Vi har krig i närområdet, klimatförändringarna slår hårt mot kontinenten och flera länder backar i de demokratiska indexen.
EU är bäst skickad för att lösa många av dessa utmaningar. Men då krävs det att våra politiker tar EU och EU-frågorna på allvar och inte slarvar bort tillfällena att debattera vägarna framåt.