Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin har tagit beslutet att lämna sina uppdrag inom politiken. I en debattartikel i Aftonbladet skriver hon att hon nu vill ha mer tid för familj och vänner, men är också intresserad av att se sig efter annat. Vad, framgår inte.
Enligt Miljöpartiets stadgar kan hon fortsätta som språkrör några år till. Men Lövin anser att hennes tolv år i politiken är nog. Till dess en efterträdare har valts fortsätter hon som språkrör och minister.
Valet av tidpunkt är rimligt. Det gäller omsorg av partiets framtid. Om Lövin hade väntat till nästa partikongress i september 2021, skulle efterträdaren snabbt kastas in i en valkampanj, inför riksdagsvalet året därpå. Att i stället välja nytt kvinnligt språkrör under denna höst och vinter verkar klokt. Först i slutet på januari kan ersättaren ta sin plats som parhäst till finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund, och då ha god tid på sig att etablera sig i sin nya roll.
Isabella Lövin gick med i miljöpartiet 2008, efter flera år som journalist. Sedan ställde hon upp i EU-valet, och fick en plats i parlamentet 2009. Att arbeta i Bryssels korridorer är ingen liten uppgift. Det är många, långa möten och resor. Som företrädare för ett litet parti, placerad i Bryssel, är jobbet än svårare. Hon gjorde sig välkänd för att få igenom den fiskepolitik vilket var hennes motivation att gå in i politiken.
När Åsa Romson avgick som språkrör övertalades Lövin att ta på sig rollen. Åren som följt har varit fyllda av utmaningar för den regering hon ingår i. Det har varit övergångsregering och långa regeringsförhandlingar. Coronakrisen är en. Under förhandlingarna om flyktingpolitiken har också en splittring mellan S och MP blivit tydligare.
För Miljöpartiet handlar det också om förlusten av många väljares förtroende. Det är en utmaning att som litet parti sitta i en koalitionsregering. Varför har partiet inte lyckats locka fler väljare? Lövins förklaring är att många inte har högt förtroende för partiet i frågor som sjukvård, ekonomi, försvar och skola. Men hon nämner inte flyktingpolitiken, där partiet gjort eftergifter under 2016, en fråga som ligger nära många av partiets kärnväljare.
Lärdomarna för Lövins efterträdare är att det finns frågor där partiet bör kompromissa. I andra är det viktigt att stå på sig, särskilt gentemot regeringspartnern S. Men också att det är i regering som man kan sätta tydligast avtryck i politiken. Vilket både C och L bör fundera över.