Kinas brott är verkliga och kända. Om det ska journalister och politiker tala klarspråk. Men för den delen behöver inte varje dörr till landet vara stängd och låst.
Det är fortsatt spänt mellan EU och Kina. I våras införde EU sanktioner mot fyra kinesiska tjänstemän som samtliga är inblandade i förtrycket och förföljelsen av uigurerna i Xinjiang. Kina svarade med att offentliggöra en sanktionslista på tio personer i Europa.
Men EU:s anledning är mänskliga rättigheter. På Kinas lista står politiker, forskare och EU-institutioner för att de kritiserat eller helt enkelt beskrivit de faktiska förhållandena i Kina. På listan finns bland annat svensken Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets nybildade Kinacentrum.
Sanktionerna har försvårat relationerna mellan Kina och EU. Det avtal som EU-kommissionen förhandlade fram med Kina i slutet på förra året behöver godkännas i EU-parlamentet. Men någon ratificering av avtalet blir det inte förrän Kinas sanktioner mot EU lyfts, är beskedet från parlamentet.
Och det finns gott om skäl att skälla på Pekingregimen: Förtrycket av den egna befolkningen. Den extrema övervakningen. Förföljelsen av minoriteter och oliktänkande. Det hårdnande greppet om Hong Kong.
Bland annat greps flera redaktörer från den prodemokratiska tidningen Apple Daily av polis i Hong Kong nyligen. Hundratals poliser gjorde en räd på tidningens kontor. Bankkonton är frusna. Allt för att tysta och hindra.
Men EU-parlamentet bör tänka om. Att pausa godkännandet av handelsavtalet leder ingenstans. Avtalet kan bli till stor nytta för EU. Flera sektorer på den kinesiska marknaden som tidigare varit stängda ska öppnas för europeiska företag. Regler som kräver samarbete med lokala företag i Kina ska lättas. Det innebär att de ojämlika förhållandena som i dag råder jämnas ut. Det är förändringar som Pekingdiktaturen länge varit ovilliga att genomföra.
Men för den delen ska vi inte vara naiva. Att Kinaregimen kan utöva påtryckningar på kinesiska företag är känt. Att kunna säga nej till sådana företag i nationellt säkerhetskänsliga verksamheter är viktigt.
Angeläget är det också att svenska och europeiska företag inte blir till auktoritära länders lakejer eller lobby. Det finns företag som lockas av de stora pengar som finns att tjäna på utbyte med dessa länder. En del är ofarligt. Men kan varorna eller tjänsterna användas i syfte att förtrycka måste företag säga nej till affär. De ska inte heller försvara eller släta över diktaturers brott.