Skjutningarna är färre – de underliggande problemen består

Hittills i år har det inträffat två skjutningar i Eskilstuna. Det är därför lätt att dra slutsatsen att polisens arbete mot gängen har fått effekt. Men så behöver det inte vara.

Hittills i år har det inträffat två skjutningar i Eskilstuna. Det är därför lätt att dra slutsatsen att polisens arbete mot gängen har fått effekt. Men så behöver det inte vara.

Foto: Sebastian Skog

Ledare2024-05-27 18:47
Detta är en ledare. Strengnäs Tidning är en liberal tidning.

Studerar man bara statistiken kan det kännas betryggande. 2022 inträffade 32 skjutningar i Eskilstuna, under 2023 var de betydligt färre: 13 stycken. I år har det hittills inträffat två skjutningar. 

Alla skjutningar i den här statistiken är inte gängrelaterade – men många är det. 

Det är därför lätt att dra slutsatsen att polisens arbete mot gängen har fått effekt. Och det är förhoppningsvis en del av förklaringen – men säker kan man inte vara. Antalet skjutningar tenderar att variera stort mellan åren. Polisen säger själva att det kommer att ta tid att minska skjutningarna.

Både 2018 och 2019 inträffade exempelvis sex skjutningar om året. 2020 nästan fördubblades de till elva för att sedan minska till nio under 2021. 

Det är inte bara antalet skjutningar som är avgörande, utan vilka följder de får. Sedan 2018 har tio personer skjutits ihjäl i Eskilstuna. Tre personer 2018, två under 2020, en person 2022 och tre under 2023. Samtliga år, sedan 2018, har personer skadats. Tryggheten har minskat, sorgen har varit konstant.

Det som går att göra under de år som är lugnare, då inte alla polisens och kommunens resurser går åt till akuta insatser, är dock att utvärdera och förbättra arbetet mot gängen. 

Men vilka åtgärder får då effekt?

Brottsförebyggande rådet (Brå) har nyligen publicerat en översikt över forskningen om polisarbete i utsatta områden. En stor del av svaren i forskningen om insatsers effektivitet landar i slutsatsen att det beror på. 

Forskarna anser exempelvis att samverkan mellan socialtjänsten, skolan och polisen är den metod som ger bäst effekt för att minska problemen i utsatta områden. 

Att få till ett väl fungerande samarbete i praktiken har dock visat vara betydligt svårare. En risk är att samarbetet blir ett mål i stället för ett medel. Att parterna samverkar även då problemen kunde ha löst bäst om de arbetat var och en för sig. Det finns även exempel på när samverkan väljs bort när den skulle behövas.

I debatten hörs ofta krav på fler tekniska hjälpmedel som kameror och drönare. Även på detta område är forskningen tvetydig. Det framhålls att dessa hjälpmedel ska ses som ett av många verktyg i verktygslådan. 

I vissa fall är de användbara för att bekämpa brott – i andra fall är de helt verkningslösa. En slutsats är därför att det är viktigt ”att alltid göra en noggrann analys innan man använder kamera- eller drönarbevakning.”

Det tredje forskningsområdet som tas upp i Brås översikt är polisens närvaro i utsatta områden. Även här är forskningsresultatet tvetydiga. 

undefined
Det behövs poliser som både arbetar relationsskapande och gränssättande ute på gatorna.

Unga som bor i utsatta områden kontrolleras i större utsträckning än andra vilket riskerar att påverka deras syn på rättsväsendet negativt. En studie pekar på samtida så kallad ”overpolicing” och ”underpolicing”. Polisen är närvarande och överkontrollerar invånarna, samtidigt görs inte tillräckligt eller fel saker, eftersom brottsligheten och otryggheten är fortsatt hög.

En slutsats i Brås sammanställning är att det behövs poliser som både arbetar relationsskapande och gränssättande. Poliser som lyssnar och förklarar, men samtidigt inte håller med om allt de får höra. 

En metod som framhålls av flera forskare i Brås översikt är så kallad ”community policing.” Kortfattat innebär det att polisen, genom bland annat synlighet, dialog och samverkan, arbetar för att stärka relationen med lokalsamhället. I internationella utvärderingar har detta visat sig ge ökad tillit till polisen. Stöket i området upplevs minska, men det finns inte ett starkt stöd i forskningen för att metoden också leder till att brottsligheten minskar.

Men att polisen och de boende söker en gemensam bild av områdets problem kan ändå leda arbetet framåt. I en studie som Brå tagit med i sin sammanställning såg forskarna att de boende hade en mer komplex bild av områdets problem än polisen. 

Det är något som kan hjälpa polisen och andra myndigheter att prioritera vilka problem som är viktigast att angripa. Något som forskningen visar att de ibland har svårt att klara på egen hand. 

Ska polisen och övriga myndigheter långsiktigt göra skillnad behöver arbetet sålunda bli bättre på en rad områden. Det arbetet kan inte vänta.