Efter åren med onormalt låga räntor finns nu i flera länder en hel del korthus, i fastighets- och finanssektor eller på andra håll i näringslivet. De kan börja rasa när räntor återgår till det mer normala – och efter finansiella påfrestningar från krig, inflation och svagare konjunktur.
Sprids detta så att viktiga delar i det internationella banksystemet dras med kan följderna bli svåra, som senast 2008-10. Nu är riskerna större igen. I helgen var det dramatik. En av Europas större banker, Credit Suisse, tvingades att upphöra. Den schweiziska regeringen drev fram en hopslagning med landets andra storbank UBS.
Att sådana kriser hejdas snabbt, och inte sprider osäkerhet om andra bankers stabilitet, är viktigt, även för näringsliv och arbetsmarknad i mer stabila länder som Sverige. Här är storbankerna nu i klart bättre skick än vad några av dem var inför kriserna 1989-92 och 2008-10. Men det finns även en svärm med små nischbanker, där vissa affärsmodeller kan vara mer äventyrliga. Där är statens ekonomiska risker med insättningsgarantierna större, fast inte så att de kan hota statsfinanser eller samhällsekonomi i stort.
I Schweiz blev den politiska hanteringen till sist handfast, då läget förvärrades i mångårigt skandal- och problembelastade Credit Suisse. Förra året hade insättare och obligationsköpare börjat fly. Aktiekurs och förtroende sjönk än mer mot botten efter kollapser i tre inte så stora amerikanska banker.
Det Schweiz gjorde i akut krishantering innebar dels snabbhet, dels att förstatligande undveks genom att en mer stabil bank tog över, dels att aktie- och annat riskkapital i krisbanken blev närmast värdelöst. Detta slog bland annat mot saudiarabiska statsmakten, en storägare i Credit Suisse.
En liknande ordning för banksanering är den rätta och gäller sedan en del år även i Sverige och hela EU. Går banker mot att komma på obestånd ska myndigheter tvångsförvalta. I första hand ska aktiekapitalet, och i andra hand inlåning från värdepappersmarknaden, skrivas ned.
Statlig insättningsgaranti begränsas till insättningar under miljonnivån. Ägare av bankobligationer kan få sina värdepapper omvandlade till aktier eller helt avskrivna. Därmed sätts nyttigt tryck från marknaderna mot bankledningarna, för att förebygga högriskbeteenden som var utbredda före krisen 2008-10.
Alla företag med problem lider inte på grund av pandemin eller krigets återverkningar. En del korthus har byggts med spekulation i nollräntor och i förhoppning om att hinna göra miljardklipp genom att i tid sälja aktier i fastighets- eller ""tech"-bolag till ohållbart uppumpade kurser.
Att sådant saneras ut är en nyttig reningsprocess i marknadsekonomin. En del banker kan dock drabbas. Andra kan undergrävas av sådant som dolts i svårgenomskådade skrymslen i asiatiska och arabiska finansmarknader eller på beryktade häleriholmar i Sydeuropa och i Karibien.
Bankkriser bekämpas bäst genom att förebyggas med tydliga regler, kapitalkrav och närgången tillsyn. Inträffar de ändå ska skadeverkningarna begränsas – så att de inte sprids och undergräver näringsliv och jobb i många länder.