Höjningen av Östersjön kan leda till att Mälaren blir en havsvik. Det skulle innebära stora följder för livet vid Mälarens stränder och för Mälarregionens försörjning med dricksvatten.
Orsaken är klimatförändringar – globalt höjda havsnivåer och avdunsning av Mälarens vatten när somrarna blir varmare. Nivåskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön, som för närvarande är 0,7 meter i medel, kommer inte försvinna i närtid. Men det kommer likväl att inträffa om inga nya grepp tas. Och hastigheten i denna utveckling är, mätt med historiska mått, mycket snabb.
Därför är det på sin plats att länsstyrelserna i Södermanland, Västmanland, Örebro, Uppsala och Stockholm nu stöter på regeringen i frågan. I sitt brev som de skickade för några veckor sedan, och som tidningen berättar om, föreslår de en grundlig utredning om riskerna för dricksvattnet, bebyggelse, infrastruktur, naturmiljöer och annat som kommer av havshöjningen. Utifrån det ska det tas fram åtgärder.
Tidsperspektivet är ganska långt, men inte längre än att arbetet behöver komma igång snart. Slussenprojektet i Stockholm beräknas göra det möjligt att klara en global havshöjning på en meter, vilket innebär en halvmeter i Saltsjön. Det löser problemet fram till slutet av seklet. Fortsatt havshöjning kräver dock andra lösningar.
Vilka de är behöver utredas men länsstyrelserna har skissat upp tre inriktningar. En är att låta Mälaren slukas av Östersjön. Det skulle innebära att de som nu dricker Mälarvatten får lösa det på annat sätt, exempelvis via vattenledningar från Vättern och Dalälven.
En annan väg är att tillåta att Mälaren höjs i takt med havet så att nivåskillnaden behålls. Det skulle innebära risk för översvämningar, något som kräver omfattande åtgärder utmed Mälarstranden och vid annan infrastruktur.
En tredje lösning är att sätta upp dämmande barriärer i skärgården för att begränsa flödet av Östersjövatten mot Mälaren.
Ett alternativ som man inte övervägt är att acceptera vik-scenariot men rena bräckt vatten till dricksvatten i avsaltningsverk. Denna metod används i begränsad skala bland annat på Gotland och på många andra håll i världen, även med havsvatten som har betydligt högre salthalt är Östersjön.
Det är dock än så länge dyrt, mycket energikrävande och har betydande miljökonsekvenser för att ses som en möjlig lösning för Mälaren. Samtidigt kan mycket läras under de kommande årtiondena och på kort sikt behöver förmågan att hantera mindre inträngningar av havsvatten förbättras.
Hur som helst finns det ingen tid att förlora. Regeringen bör hörsamma länsstyrelsernas uppmaning och sätta igång detta arbete så snart som möjligt.