Regeringens utrikespolitiska deklaration som presenteras i riksdagen i februari varje år brukar inte bjuda på några större överraskningar. 2019 och 2020 års deklarationer började exempelvis med en mening om hur Sveriges trygghet ska säkras, det ena året genom EU och det andra via den svenska utrikespolitiken.
Den som synar deklarationerna närmare i sömmarna hittar dock exempel på hur otryggheten börjar växa i vårt närområde. Men det är först i 2022 års deklaration, som lästes upp i riksdagen den 16 februari av dåvarande utrikesminister Ann Linde (S), som tonen ändras radikalt. Inledningen löd: ”Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge.”
I gryningen den 24 februari inleddes Ukrainas invasion. Det säkerhetspolitiska läget har sedan dess försämrats alltmer och den pågående upprustningen av försvaret går med turbofart.
I mars 2022 meddelade regeringen att försvarsbudgeten skulle stiga från 1,26 till 2 procent av BNP så fort det bara kunde gå. Det senaste budet från försvaret är 2026.
På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen meddelade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att 2 procent snarare ska ses som ett golv än ett tak inom Nato. Sveriges ÖB Micael Bydén håller med och upprepade under måndagen sitt önskemål om ännu mer resurser till försvaret.
Hur upprustningen ska genomföras är ännu inte helt klarlagt. Sverige är inte ensamt om att rusta upp sitt försvar. Det är många länder som konkurrerar om det materiel som behövs. Sverige kan inte räkna med att bli prioriterade när Försvarsmakten ska upphandla materiel i andra länder. Utöver detta behöver både försvaret, flera myndigheter, den inhemska försvarsindustrin och andra företag rekrytera ett antal experter exempelvis officerare och andra akademiker. Men det behövs även andra specialkompetenser, som svetsare som kan svetsa i 10 centimeter tjock pansarplåt. I dag saknas personer med rätt kompetens att rekrytera och det tar tid att utbilda.
En del av upprustningen av försvaret rör dock en utökad värnplikt. Under en presskonferens på måndagen meddelade försvarsminister Pål Jonson (M) att det närmast rör sig om en fördubbling av antalet värnpliktiga från dagens 5 500 till 10 000 personer år 2030. Även de anställda soldaterna kommer att bli fler meddelade Jonson. Frågan är bara hur det ska gå till. Nyligen framkom det att det kan finnas en diskrepans mellan Försvarsmaktens och riksdagens önskemål. Försvaret vill inte ha fler regementen på nya orter, eftersom det kostar pengar, tar tid och leder till en onödigt stor administration, samt spär på bristen på officerare. Enskilda politiker driver dock på för fler regementen. Det förra försvarsbeslutet resulterade i fem nya regementen, trots att Försvarsmakten inte ville ha dem.
Under måndagens presskonferens som även statsminister Ulf Kristersson (M) och ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) medverkade på framkom det även att civilplikten kommer att återinföras i Sverige. Det är ett utmärkt beslut.
På torsdag fattar regeringen ett beslut som innebär att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) får i uppdrag att förbereda återaktiveringen av civilplikten. Uppdraget ska vara slutfört i mars.
Erfarenheterna från Ukraina visar att en fungerande räddningstjänst är extra viktig.
Den kommunala räddningstjänsten i Sverige behöver förstärkas för att klara ett liknande uppdrag. Den är därför först ut att omfattas av civilplikten. Regeringen bedömer att de första utbildningarna kan genomföras om cirka ett år. MSB bedömer att totalt cirka 3 000 personer som kan omfattas av plikten att tjänstgöra inom räddningstjänsten. Initialt rör det sig dock, enligt Carl-Oskar Bohlin, uppskattningsvis om 1 500 – 2 000 personer som redan genomgått grundläggande räddningstjänstutbildning, men som av olika anledningar valt bort att arbeta inom räddningtjänsten. De ska nu få en påbyggnadsutbildning för räddningstjänst i krig och därefter genomgå repetitionskurser med jämna mellanrum.
Parallellt genomförs en ett arbete inom Regeringskansliet med en bredare aktivering av civilplikten. När denna kan genomföras är ännu oklart.
Det är klokt av regeringen att bredda försvarsinsatserna. Om kriget i Ukraina har lärt oss något så är det att ett försvar inte enbart består av ren militär makt. Det krävs att hela folket går samman och bidrar med det de kan. Det är så man bygger den motståndskraft som gör att ett land klarar att försvara sig månad efter månad.