Det mesta tyder på att det dödliga gängvåldet i Sverige har nått en vändpunkt. Antalet skjutningar, liksom antalet dödade och skadade personer, under årets fyra första månader är det lägsta för perioden under hela den tid – 2017-2021 – som polisen redovisar siffror.

Mellan januari och april i år har det varit 71 skjutningar i hela landet. Motsvarande antal förra året var 113.

9 personer har avlidit och 23 skadats. Under januari-april 2020 var det 15 döda och 37 skadade.

I Malmö finns en tydlig nedåtgående trend över flera år och i Göteborg har ingen dödats i gänguppgörelser på ett år.

Minskningen hänger inte samman med pandemin. Till skillnad mot andra brott som minskat i och med att människor har mindre kontakt med varandra, finns ingen känd påverkan på gängvåldet. 

Utvecklingen måste i stället kopplas samman med framgångsrika lokala insatser, mer effektivt polisarbete på nationell nivå och effekter av ändrad lagstiftning. I Malmö pågår sedan 2018 projektet Sluta skjut, en insats riktat mot gängaktiva, enligt metoden Gruppvåldsintervention, som är väl förankrad i forskning och som kommenterats flera gånger på denna sida. 

Under ett halvår, 2019-2020, pågick den landsomfattande insatsen Rimfrost, riktad mot gängvåldet, även om dess effektivitet är oklar.

Lagskärpningen för grovt vapenbrott 2018, som gjorde det lättare att häkta den som grips med vapen, har gjort att fler personer som hade kunnat skjuta eller bli måltavlor har varit inlåsta.

Förra året lyckades fransk polis ta sig in i den krypterade mobiltjänsten Encrochat, som användes av kriminella, vilket ledde till gripandet av flera hundra misstänkta gängmedlemmar i Europa, och gav genombrott i brottsutredningar i Sverige.

Vändpunkten är tills vidare inte mer än just det. Mycket arbete återstår för att ytterligare minska gängvåldet och trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Men några slutsatser bör kunna dras redan nu.

För det första visar utvecklingen att gängvåldet inte skenar utom kontroll. Det blir inte ständigt värre. Tvärtom. Många kompetenta människor inom polisen, åklagarväsendet, kommuner och andra myndigheter börjar hitta rätt och åstadkommer resultat. Det blir bättre.

För det andra har de offentliga aktörerna i allt väsentligt använt de verktyg – lagar och befogenheter – som de har haft länge, tillsammans med några nya som inte har rönt särskilt mycket uppmärksamhet, som det skärpta straffet för grovt vapenbrott. De har inte behövt visitationszoner, anonyma vittnen, förbud mot medlemskap i vad det nu är eller andra spektakulära och ingripande lagkreationer.

I själva verket kan väldigt mycket göras med stöd av befintliga lagar och resurser. Det betyder inte att inga lagändringar behövs eller att inga anslag ska höjas. Men Sverige skulle vinna mycket om fler politiker blev bättre på att hålla huvudet kallt, lita på professionen och lyssna på forskningen.