Från och med den 1 februari nästa år införs ett anställningsstopp för hyrpersonal i sjukvården. För att tala klarspråk handlar det om en ambition att inte längre vara beroende av hyrsjuksköterskor. Stoppet är inte hundraprocentigt.
Enligt regionrådet Tomas Borin, (VfP), med särskilt ansvar för personalfrågor, ska det ses som en tydlig signal om att regionen går ifrån tillfälliga lösningar med inhyrda sjuksköterskor och i stället satsar på de egna anställda.
Region Sörmland är inte ensamma om att skicka ut den här typen av signaler. Flera regioner har sedan 2016 beslutat att införa stopp för hyrsjuksköterskor.
Hittills har ingen av dem lyckats. Samtliga regioner i Sverige hyr i dag in personal till en stigande kostnad. Under 2021 ökade kostnaden för inhyrd personal i vården med 12 procent jämfört med 2020. Allra mest ökade kostanden för hyrsjuksköterskorna med drygt 24 procent. Totalt landade notan på 6,3 miljarder kronor.
Bemanningsnotan för Sörmland under 2022 beräknas uppgår till cirka 350 miljoner kronor.
Att dyr hyrpersonal utför en allt större del av vården är i längden ohållbart. Region Sörmlands ambition är därför bara att applådera.
Det är bara synd att Regionen inte kommer att lyckas.
Det finns gott om undersökningar som visar vad det är som gör att sjuksköterskor och andra inom vården överväger att lämna eller har lämnat vården.
Enligt en undersökning från Vårdförbundet från 2019 uppger exempelvis 64 procent av de svarande behovet av en bättre arbetsmiljö som skäl för att de överväger att lämna vården. 52 procent vill ha en bättre lön och 48 procent av de svarande anser inte att de får lön i takt med utvecklad erfarenhet.
Men när Region Sörmland ska beskriva hur de ska locka till sig sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor framhålls endast höjda ersättningar som nyckeln till framgång.
Lönen är långt ifrån oviktig som drivkraft, men det hjälper inte med bättre lön om livspusslet inte går ihop när man jobbar 24/7. När man varje dag går till jobbet med en klump i magen, eftersom arbetsmiljön är så dålig att man tvingas arbeta på ett sätt som går på tvärs med den egna yrkesetiken och gällande riktlinjer.
När stressen och arbetsbördan är så stor att man inte hinner ta rast en enda gång under ett arbetspass. När man till slut går hem igen med en gnagande oro att man kanske inte kunde upprätthålla patientsäkerheten på avdelningen. När den ständiga stressen gör att man har svårt att sova.
Ska regionen lösa bemanningsproblematiken i sjukvården räcker det därför inte att vifta med ett lönekuvert som innehåller några extra tusenlappar. I stället måste den på allvar ta itu med de stora arbetsmiljöproblem som finns. Annars finns det snart inte många som orkar jobba kvar.