Godtycke ska inte styra vilket stöd människor med funktionsnedsättning får från staten. Det gäller i den viktiga personliga assistansen från 90-talet. Men även vårdbidraget som 2019 ersattes av omvårdnadsbidraget.
Ersättningen är riktad till föräldrar med barn med funktionsnedsättning där det behövs omvårdnad eller tillsyn som går utöver det som kallas "normalt föräldraansvar". Det vill säga vad som kan förväntas av föräldrar till barn utan funktionsnedsättning. Denna extra tillsyn eller omvårdnad kan handla om praktisk hjälp i vardagen som barn i samma ålder klarar av på egen hand. Det kan även gälla föräldrar som behöver finnas tillgängliga om det skulle hända något i skolan. Inte sällan är det frågan om föräldrar som måste går ner i arbetstid och med det förlorar inkomst.
Därför är Inspektionen för Socialförsäkringens (ISF) slutsatser om reformen besvärande. I rapporten som myndigheten släppte under tisdagen berättar ISF att Försäkringskassan saknar enhetlig bedömning av vad normalt föräldraansvar innebär. Hur Försäkringskassan tolkar detta ansvar påverkar ersättningsnivåerna.
Men denna tolkning lämnar myndigheten till enskilda handläggare utan riktlinjer. Försäkringskassan verkar tycka det räcker med att hänvisa handläggare till Vårdguiden 1177:s kunskapsöversikter om barns utveckling och funktionsnedsättning. Resultatet blir att föräldrar med barn med liknande behov bedöms på olika sätt. Myndigheter ska inte göra så.
ISF konstaterar att andelen beslut där myndigheten använder föräldraansvaret till de försäkrades nackdel sker oftare nu än under omvårdnadsbidragets föregångare. Det leder till att fler oftare får mindre eller ingen ersättning. Denna orättvisa oordning behöver upphöra. Med rapporten kommer också några rekommendationer. Bland annat bör Socialtjänsten ta fram riktlinjer om vad som omfattas av föräldrarnas ”normala ansvar”.
Lagstiftarna kan även ta intryck av några förslag i Fredrik Malmbergs utredning om den personliga assistansen som kom tidigare i år. Det är en utredning som S-regeringen förhoppningsvis går vidare med och som påminner om vad L lyckats få igenom i Januariavtalet.
I utredningen konstateras att myndigheternas tolkning av föräldraansvaret leder till att funktionsnedsatta barn beviljas färre assistanstimmar än vad som motsvarar deras verkliga behov. Med den logiska följden att föräldrarna behöver ta mycket mer ansvar än om barnen inte varit funktionsnedsätta. Detta vill Malmbergsutredningen motarbeta.
Allt eftersom barn blir äldre förändras föräldrars relation till dem. Och med det även vad som kan förväntas av föräldrarna. Detta menar Malmberg måste avspegla sig vid beslut om assistanstimmar. För att undvika dagens godtyckliga tillämpningar föreslår han mallar där förväntningarna på föräldrarna följer barnets ålder. Detta utan att man bortser från barnets behov. Liknande ordning bör kunna användas för omvårdnadsbidraget.